Sture Bergwall, tidigare Thomas Quick, är frikänd från de åtta mord han tidigare dömts för. Ordet rättsskandal är egentligen för milt för att beskriva den process som ledde fram till de fällande domarna.
Det material som domstolarna hade att bedöma föreföll vid en första anblick övertygande – Bergwall var en redan dömd våldsbrottsling, han hade erkänt och betedde sig på ett sätt som tycktes motsvara ett antal just då omhuldade psykologiska teorier. Men någon teknisk bevisning fanns inte.
Bergwalls påståenden om hur morden hade gått till svarade inte mot fakta. Men detta ledde inte till att hans berättelser underkändes. I stället togs avvikelserna som en sorts ”bekräftelse” på att Bergwall trängt bort sina minnen av vad som hänt och nu måste ”hjälpas” fram till en berättelse som motsvarande teorin om att han var gärningsmannen. En ren sektmentalitet tycks ha präglat hela den krets av personer som i dessa avseenden hade att göra med fallet.
Nu behandlar förvaltningsdomstolen i Falun frågan om Bergwall ska skrivas ut från den rättspsykiatriska kliniken i Säter, där han suttit i 23 år. Det är en helt annan fråga än den om hur domarna för de åtta morden kom till. Ingen har ifrågasatt att Bergwall gjort sig skyldig till sexualbrott mot minderårig.
Vistelsen på Säter har inte bara motiverats av att han behöver behandling utan också av att han bedömts vara farlig för allmänheten. När Bergwall dömdes var han ung – nu är han 63. Finns en risk för återfall? Eller har risken försvunnit med stigande ålder? Finns det andra risker – att han återfaller i missbruk eller begår handlingar som på nytt kan göra honom till en sorts celebritet? Hur fungerar Bergwall när strålkastarljuset släcks?
Ingen vet och de professionella bedömningarna går isär. Bergwalls försvarsadvokat, Thomas Olsson, vill ha en ny oberoende bedömning. Professorn i psykiatri, Sten Levander, som kallats till förhandlingen av Thomas Olsson, underkände den bedömning som gjorts av läkarna på Säter – men ansåg också att Bergwall behöver hjälp för att hantera sin ångest och för att inte återfalla i missbruk.
Beslutar förvaltningsrätten om fortsatt vård på Säter så överklagas sannolikt domen och processen fortsätter – i sista hand kanske till Europadomstolen. Mer sannolikt är kanske att resultatet blir en stegvis utslussning som till sist kan leda till att Bergwall blir helt fri. Att domstolen skulle besluta att avbryta vården omedelbart är nog mindre troligt.
Förhoppningsvis förblir denna skandal unik i svensk rättshistoria. Men också sedan domen fallit i Falun kvarstår en viktig fråga. Är det verkligen rimligt att inget ansvar utkrävs av dem som bidrog till att processen spårade ur så katastrofalt?