Rättsstaten regerar - i EU
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Det känns skönt att domstolen landade där.
I EU-domstolen finns två instanser. Den första instansen svalde de ekonomiska sanktionerna mot misstänkta terrorister med hull och hår. Det FN:s säkerhetsråd beslutat - på hur lösa boliner det än hade skett (fast det sade inte domstolen) - skulle genomföras i EU. Första-instansrätten avsade sig vällustigt alla rimliga möjligheter att själv göra en prövning av rättsenligheten i frysningen av terrormisstänktas tillgångar.
Det vore förmätet av domstolen att ge sig in på säkerhetsrådets domän - den internationella freden och säkerheten, för vars bästa de ekonomiska sanktionerna en gång beslutats. Nej, från sådana frågor skall domstolar hålla sig borta. Där är juridiken i princip irrelevant, sade första instans.
Den prövning av sanktionerna som förstainstansrätten ändå motvilligt och motsägelsefullt tvingade sig till, efter skrapandet med foten, blev så futtig att det var pinsamt på gränsen till destruktivt för de mänskliga rättigheterna. Allt säkerhetsrådet beslutat visade sig vara oantastligt. Inget kunde ifrågasättas. I andra instans ifrågasätts desto mer.
EU utgör ett självständigt rättssystem baserat på rättsstatens idé, säger domstolen nu. Mänskliga rättigheter utgör en del av systemet och alla åtgärder EU vidtar - t ex beslut om ekonomiska sanktioner för att stävja internationell terrorism - måste för att vara lagliga stå i överensstämmelse med vad de mänskliga rättigheterna kräver. Att åtgärderna må ha sitt ursprung i FN:s säkerhetsråd påverkar inte EU-rättens betydelse. EU-domstolen och ingen annan är det organ som avgör om EU:s åtgärder är lagliga ur människorättssynpunkt.
Vi börjar skönja en linje i resonemanget.
De principer som utgör grunderna för EU:s rättsordning är frihet, demokrati och respekt för mänskliga fri- och rättigheter, säger domstolen. EU kompromissar inte med dessa värden. Observera att EU-domstolen inte säger att det inte finns terrorister. EU-domstolen förstår att internationell terrorism är ett problem. Det domstolen säger är att jakten på terroristerna inte får utövas i vilka former som helst. Det finns en skamgräns, tack och lov.
Stick i stäv med den lägre instansen kommer den högre kraftfullt fram till att EU bröt mot de terrormisstänktas mänskliga rättigheter när EU en gång i tiden mekaniskt överförde namn från säkerhetsrådets terroristlista till sin egen utan möjlighet för de drabbade till överprövning av EU:s beslut om frysning av deras tillgångar.
Snälla EU-domstolen, fortsätt vara rättsstatens - allt ensammare - väktare i världen.