För tre veckor sedan kom larm om att Alliansens satsning på rättsväsendet inte varit nog. Nya pengar till polis och åklagare hade flyttat flaskhalsen till tingsrätterna. Runt om i landet riktades äntligen strålkastarljuset mot människor som väntat orimligt länge på att få rätt liksom många som väntat på dom. Det rasades om behov av pengar.
Veckan därpå lyftes ett annat problem, och en delförklaring upp: förhandlingarna i tingsrätten tar längre tid eftersom rättegångarna nu i större utsträckning handlar om kriminella gäng – stora härvor som ska nystas upp, många som ska höras. Återigen ropades det efter mer resurser.
I förra veckan uppmärksammades så de många skadeståndskrav som JK ska se över, orsakade av fördröjningar i domstolarna.
Justitieminister Ask (M) och före detta justitieminister Bodström (S) har samtidigt avhandlat en egen valrörelse om rättspolitiken. Debatten har inte varit överdrivet väljarvänlig eller konkret. Bodström skriver i en debattartikel att ”Vi socialdemokrater kräver i vart fall bättre rättssäkerhet än den som finns i dag”. Jaså bättre, minsann.
Med tanke på att det upprepade gånger brunnit i Sveriges största städer, hela avdelningar av MC-ligor arresteras och människor skjuts på populära klubbars dansgolv borde debatten vara lite hetare, nyare och oroad. Att vissa stadsdelar inte kan få skydd av polis, ambulans och brandkår för att ungdomar –och inte sällan verkar det vara tillresta, andra ungdomar än de som bor i stadsdelen som hittar en plats att bråka på – är där och begår brott är inget mindre än en katastrof.
Svenskt rättsväsende är inte utrustat för att hantera dagens brottslighet. När poliser säger att de inte vill plocka in unga brottslingar för att man oroar sig för att de ska få nya kriminella kontakter i fängelset, då har man underkänt sin egen verksamhet.
Detta är en tid för ny politik. Bygg fungerande fängelser för unga, eller hitta andra lösningar – men låt inte grova brottslingar komma undan med ett samtal. Det finns inga enkla, lättfunna lösningar, men det som oroar är att våra förtroendevalda inte ens verkar prioritera att leta. Det finns bra politiska förslag på båda sidorna av blocken som har tappats bort i debatten när fokus blivit valklassiskt pengakrävande. Nog känns det uppgivet när det visar sig, efter att det retoriska dammet lagt sig, att oppositionens budgetöverenskommelse är i nivå med regeringens.