För ett antal Ă„r sedan talades det mycket om nĂ„got som kallades Lafferkurvan. Den visade att staten fĂ„r in mer pengar pĂ„ skatter upp till en viss grĂ€ns, men höjer man skatterna över grĂ€nsen fĂ„r staten faktiskt in mindÂre pengar. Problemet Ă€r att ingen vet exakt var denna grĂ€ns gĂ„r.
Förklaringen till effekten Àr att folk anpassar sig och arbetar mindre nÀr man mÀrker att man fÄr mindre pengar kvar efter skatt. Om det man fÄr ut av lönen Àr tillrÀckligt lite blir fritiden helt enkelt mer vÀrd. Det hÀr passade ju inte alls med socialdemokratisk ideologi och dÀrför anstrÀngde sig mÄnga företrÀdare för partiet att skratta ut Lafferkurvan. Den gÀllde inte Sverige, hette det.
Men i söndagens Agenda i SVT hade redaktionen tillfrÄgat 15 ledande svenska ekonomer om deras syn pÄ höjt skattetryck. Ingen av de 15 ansÄg att det var nÄgon bra idé. MÄnga Äberopade just effekten pÄ arbetsviljan. Regeringen verkar ha glömt fördelarna med den stora skattereformen 1991 och nackdelarna med marginaleffekter, som gör att arbete i mÄnga fall inte ger större inkomster Àn bidrag.
Lösningen pÄ den offentliga sektorns problem Àr förstÄs inte skattehöjningar utan att fler borde ha jobb. Men regeringen skryter med att sysselsÀttningen i vÄrt land ligger högt vid en internationell jÀmförelse, kring 76 procent. Regeringens eget mÄl Àr 80 procent, men det finns inga tecken pÄ att mÄlet kommer att uppnÄs inom de nÀrmaste Ären.
Vad Àr socialism? Den frÄgan fick Olof Palme i en intervju för mÄnga Är sedan. Och hans svar blev dÄ: "Jobb Ät alla." Men det mÄlet tycks den nuvarande regeringen ha givit upp. I stÀllet för jobb Ät alla gÀller numera bidrag Ät alla. Arbetslösheten döljs i Ams-ÄtgÀrder, sjukförsÀkring och förtidspension.
Om regeringen verkligen ansĂ„g att full sysselsĂ€ttning Ă€r det viktigaste mĂ„let skulle högre skattetryck inte ens diskuteras. DĂ„ skulle man i stĂ€llet satsa pĂ„ en politik som uppmuntrar företagsamhet och gör det enkÂlare och billigare att anstĂ€lla, inte lĂ€gga pĂ„ arbetsgivarna nya bördor. DĂ„ skulle man stimulera arbete i stĂ€llet för bidrag, exempelvis genom ett förvĂ€rvsavdrag.
HÀr finns en principiell skillnad mellan blocken: Socialdemokratin ser vid varje tillfÀlle höjda skatter som ett bÀttre alternativ jÀmfört med att pÄ nÄgot sÀtt "stödja" nÀringslivet.
Inom den borgerliga alliansen Àr ett dynamiskt nÀringsliv och dÀrmed fler jobb det viktigaste mÄlet. Fler i arbete ger större inkomster till staten. Men det Àr faktiskt inte sjÀlvklart att mer pengar alltid Àr lösningen pÄ den offentliga sektorns problem. Avgörande Àr hur pengarna anvÀnds.
Och det Àr dÀr de privata alternativen spelar en sÄ stor roll. Ofta visar det sig att privata alternativ, t ex i vÄrden, Àr mer populÀra bland personalen och patienterna, samtidigt som pengarna anvÀnds pÄ ett mer effektivt sÀtt.
Ett exempel Àr det privatÀgda S:t Görans sjukhus i Stockholm, som regeringen planerar att sÀtta stopp för genom den obegripliga stopplagen mot privatÀgda sjukhus som ger vinst.
Socialdemokraterna tÀnker tydligen gÄ till val pÄ höjd skatt för bÀttre vÄrd. DÄ gÀller det för den borgerliga alliansen att se till att avslöja den felaktiga tankegÄngen bakom den parollen. Höjt skattetryck ger inte bÀttre vÄrd. DÀremot kan det ge fÀrre jobb och sÀnkt levnadsstandard för alla.
Gunvor Hildén
FristÄende kolumnist
FristÄende kolumnist