Ett luttrat Forskarsverige kunde lyssna till Leif Pagrotskys utläggningar om Sveriges starka position i världsforskningen och att regeringen nu tänker vässa forskningsverktygen mer än någonsin.
Men som vanligt var klyftan mellan regeringens vackra bild av sin egen framsynthet på området och verkligheten på forskningsgolvet djup. Regeringens nya karta gav en snyggare bild än forskarnas egen verklighet.
Några är dock nöjda. Sveriges lantbruksuniversitet, t ex, räknar med att få del av regeringens och stödpartiernas satsningar på hållbar utveckling och Uppsala universitets rektor Bo Sundqvist nickar gillande till höjningarna av fakultetsanslagen och satsningen på starka forskningsmiljöer.
Det samarbete som regeringen manar till i propositionen är inget nytt i Uppsala. På språkområdet samarbetar universitetet med Stockholms universitet.
Uppsalas båda universitet hör ju också till de lärosäten som belönas för inriktningen på de prioriterade forskningsormådena medicin, teknik och hållbar utveckling.
Humaniora och samällsvetenskaperna ställs denna gång åt sidan, utom när det gäller forskning i design och genusvetenskap, eftersom de gynnades i den förra propositionen, heter det.
Det kan visa sig vara en problematisk prioritering. Självklart ska de områden där Sverige ligger väl framme, t ex materialvetenskap, bioteknik, övrig medicin, gynnas men risken är att de forskningsområden som inte ger glansfull utdelning vare sig på världsmarknaden eller i den globala forskareliten utarmas om de inte får påfyllning av nya friska pengar.
Forskningspropositionen är behäftad med flera allvarliga missar. En är att inriktningen på goda forskningsmiljöer allvarligt motverkas av regeringens ambition att sprida forskningsresurserna rättvist över landet.
@3a Text:
Forskning bedrivs också bäst i miljöer där många forskare verkar. Den kritiska massans betydelse för forskningens utveckling kan inte nog understrykas.
Regeringen måste helt enkelt träffa ett val mellan att prioritera rika forskningsmiljöer eller att sprida resurserna enligt någon sorts förment rättvisefilosofi."
Ett annat fel med forskningspropositionen är att värdet av miljardsatsningen krymper eftersom lärosätena inte får kompensation för pris- och löneökningarna.
Staten delar frikostigt ut miljarder, samtidigt som man tar tillbaka.
Den rena ökningen och satsningen på den excellenta forskningen blir således avsevärt mindre än den som regeringen stoltserar med.