Den svenska regeringens politik i fråga om Kosovobataljonen är mer än lovligt ryckig. Först en förstärkning i ett akut nödläge. Sedan, mindre än en månad efteråt, flaggas det för beslut om en halvering av styrkan.
Försvarsmakten får i dagarna i uppdrag av regeringen att planera för en bantning av den svenska Kosovobataljonen från 650 till drygt 300 man, av vilka endast 133 finns i stridande befattningar. Alla kan inte tjänstgöra samtidigt och en del måste ägna sig åt rutinuppgifter. Den militära kraften blir alltså rejält uttunnad. Kanske blir det inte mer än omklring 30 man som samtidigt kan användas i strid.
Om det var så att situationen i Kosovo var lugn hade kanske en styrkeminskning som den aktuella kunnat försvaras. Men läget är tvärtom mycket spänt och rykten om nya upplopp cirkulerar ständigt.
Inget talar för att den situationen kommer att förändras i brådrasket, och följaktligen är det alldeles för tidigt att nu tala om truppminskningar.
Nato har i sin planering sedan länge varit inriktat på att minska den militära insatsen i Kosovo. Men oroligheterna i mars visade att spänningarna mellan folkgrupperna var större än vad man tidigare antagit.
Följaktligen börjar det komma tecken på att Nato är på väg att tänka om. Flera länder som har soldater i Kosovo har förklarat sig beredda att ligga kvar på dagens styrkenivåer. Natos politiska ledning väntas fatta slutligt beslut i frågan om några dagar.
Men Sverige tycks alltså, utan att avvakta utgången av den politiska processen i Nato, redan vara på väg att bestämma sig för att kraftigt dra ner på sina åtaganden i Kosovo.
Detta beror, framgår det av en nyhetsartikel i Dagens Nyheter, på krassa budgetskäl. De pengar som sparas på nerdragningen i Kosovo skall användas för att skicka ett skyttekompani till Liberia och till att börja planera för en större insats i Afghanistan.
Om Sverige därutöver behåller bataljonen intakt i Kosovo kommer det att fattas i storleksordningen 600 miljoner kronor.
Verkligheten tycks vara på väg att komma i fatt fartblinda politiker. Försvarsbudgeten på 40 miljarder kronor skall, särskilt i dessa avvecklings- och omstöpningstider, räcka till mycket mer än internationella insatser. Vill man ha stadga och kontinuitet i dessa bör de nog tilldelas ett eget konto.