Regeringens tre musketörer
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Jag tänker på detta när jag försöker förstå vad som nu sker i Sverige. Bilden är splittrad och en kakofoni av röster ropar ut motstridiga budskap. Hur enkel var inte världen då alla lyssnade till samma radiokanal och tittade på ett och samma TV-program.
Varför faller alliansen som en sten i opinionsmätningarna? Varför stiger socialdemokraterna utan politiska budskap mot skyn? Frånsett att man klätt sig i säck och aska när det gäller skolfrågan. Men som det heter i Hamlet: "The rest is silence."
Ligger förklaringen i hur makten hanteras? Valet 2006 blev ett val mot godsägaren Göran Persson. Han sågs som en politiker för vilken makten blivit en personlig ägodel och han var arrogant. Likt många som länge har omgett sig med lydiga medarbetare, deltagande, stödjande, uppskattande. En person vars värld vadderas med ryggmjukhet och smicker förlorar förmågan att förstå hur människor utanför den egna trånga kretsen uppfattar det man säger.
De som nu tillträtt har också problem med makten. Den inre kretsen består av de tre musketörerna, Reinfeldt, Borg och Littorin. Med undantag för d´Artagnan, Jan Björklund, har andra ministrar förvandlats till figurer, vars existens liksom hos Platon enbart bekräftas av de skuggor som flyktigt avtecknar sig mot kanslihusgrottans väggar.
Problemet har flera dimensioner. De tre agerar som praktikanter vilka plötsligt tar över företaget. Man kastar sig över uppgiften och ser det som ett teoretiskt problem med en matematisk och intellektuell lösning. Nymoderaternas ledartrio slänger pragmatiskt politisk barlast överbord närhelst väljarstödet så kräver, men driver det ekonomiska förändringsarbetet renlärigt, nästan fundamentalistiskt. Med ena handen lyftad och öppen välsignar man socialdemokratiska ideal och med den andra handen knuten slår man mot allt som tros hindra människor att överge sina bidragsliv och aktivt söka arbete. Förmågan att tillämpa nationalekonomiska teorier är utvecklad, oförmågan att trovärdigt berätta om framtiden tyder på politisk afasi.
Reinfeldts omdöme vid val av medarbetare kan starkt ifrågasättas. Det duger inte att skylla på medierna - ministrar och statssekreterare måste väljas bland dem som har prövats och inte riskerar att få löpa gatlopp i offentlighetens ljus.
De tre musketörerna själva tycks vara fångade av den nyvunna maktens yra och det kan äventyra alliansens sammanhållning 2010.
Kristdemokraterna kan ta över moderaternas värdekonservativa väljare. Centern kan locka nyliberaler, när Maud Olofsson upptäcker att hon måste ägna sig mer åt politik och mindre åt det inre livet i sitt departement.