Regeringsstyrd forskning
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Allt tyder på att forskarens pessimism knappast är överdriven. Många forskare klagar över att de får alldeles för lite tid över till forskning. Att sammanställa ansökningar tar orimligt mycket tid — och när de väl tröskats genom de anslagsgivande organen blir det oftast inga pengar. Då får en ny ansökningsrunda påbörjas som kanske också slutar med nej.
Bakgrunden är den omdaning av forskningspolitiken som skett under senare år och som innebär att externa anslagsgivare står för en allt större andel av forskningsanslagen. Det betyder att de anslag som förr gick direkt till universiteten nu minskats till förmån för andra organ. Det för i sin tur med sig att forskarna tvingas konkurrera på ett helt annat sätt om forskningsmedlen.
Konkurrens kan ju i sig vara kvalitetsbefrämjande, men om en stor del av forskarens arbetstid går åt till att söka pengar blir ju tiden för själva forskningsverksamheten decimerad.
I ett reportage i gårdagens UNT uttrycker Uppsala universitets rektor Bo Sundqvist sin djupa oro för forskningens position i Sverige. Den tappar mark, påpekar han, och kvaliteten sjunker. De disputerade forskarna får mindre tid över till huvuduppgiften. Forskningen bedrivs alltmer av doktorander som ju fortfarande är under utbildning. Detsamma gäller Sveriges lantbruksuniversitet och de flesta andra universitet där forskning bedrivs.
Den här utvecklingen är en direkt följd av den forskningspolitik som numera förs i Sverige. Den tar inte någon särskild hänsyn till forskningens natur, till dess egenart av sanningssökande och dess ständiga försök att pröva hypoteser, förkasta dem och pröva igen.
I sin krönika i gårdagens UNT berör också Li Bennich-Björkman detta och påminner om att forskning handlar om att våga misslyckas men att ändå försöka igen.
Detta har knappast trängt fram till den forskningsansvarige ministern Leif Pagrotsky. Forskning tycks för honom mer och mer handla om att forskare ska "forska fram" resultat som samhället har nytta av. Den växande andelen forskningsanslag som går via särskilda organ understryker den inriktningen. Beställer regeringen forskning på exempelvis biotech-området förväntas de biomedicinska forskarna leverera resultat tämligen omgående så att det kan bli jobb. Universitetens forskare hamnar mer och mer i regeringens tjänst.
För de stora forskningsintensiva universiteten kan detta bli förödande. De riskerar att tappa mer och mer mark samt att bli marginaliserade i den internationella konkurrensen.
För den regering som på allvar säger sig värna om forskningens kvalitet borde det vara en varningssignal. Men regeringen Persson är mer intresserad av att ge pengar till områden som kan leverera forskning som passar regeringens politik. Kan också jobben och välfärden ordnas är det tillräckligt.
Det duger inte för Sverige