Revisorernas dilemma
LEDARE Näringsminister Leif Pagrotsky riktade i förra veckan i hårda ordalag kritik mot Svenskt Näringsliv och vd Ebba Lindsö för att man "inte har kunnat återupprätta allmänhetens förtroende". Fallskärmar, lyxrenoveringar av lägenheter till de närmaste, vidlyftiga optionsavtal mm, skandalerna har under hösten avlöst varandra, flera gånger med konsekvensen att de ansvariga under pinsamma former har fått gå.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
En revisors primära uppgift är ju att agera som oberoende extern granskare, med uppgift att förvalta ägarnas intresse och se till att företaget har skött sina räkenskaper i enlighet med god redovisningssed.
Men denna grannlaga uppgift är inte den enda: Skyldighet att anmäla misstänkta brott — och därmed också riskera att komma på kant med sina uppdragsgivare — ligger också på revisorerna. De har allt oftare fått finna sig i att bli statsmakternas förlängda arm.
Här seglar en målkonflikt upp: Är det möjligt att klara av båda dessa saker samtidigt? Eller försätter denna komplicerade kombination revisorerna i en ohållbar situation?
Pagrotsky, som i egenskap av näringsminister ansvarar för detta område, har i ett försök att komma tillrätta med detta föreslagit att man ska införa ett s k meddelarskydd för alla anställda som vågar rapportera om misstänkt fusk.
Förslaget, som verkar ha kommit till i all hast, initierar i alla fall en intressant diskussion om formerna för revisorernas arbete. Kanske måste arbetssättet ändras så att det bättre svarar upp mot de krav som finns. För är det lönt att bibehålla en kontrollfunktion som inte längre förmår, eller har tillgång till så pass mycket information att den är kapabel att bedöma om något otillbörligt har skett eller inte?
Även i Italien pågår denna diskussion i svallvågorna efter den gigantiska Parmalatskandalen. Våra skandaler verkar vid en jämförelse relativt måttliga men är ändå klandervärda eftersom de skadar förtroendet för näringslivet. De kan också på sikt leda till att viljan att ställa upp med riskkapital till företagen försämras.
Med en bättre och effektivare kontroll skulle vi i framtiden minska antalet skandaler och samtidigt också i någon mån återställa den förlorade tilltron till näringslivets aktörer.