Fram till för några dagar sedan tycktes utvecklingen i Tunisien efter diktaturens fall ha blivit en annan än i Egypten och Libyen. Diktatorn hade flytt, val hade hållits, ett någorlunda måttfullt islamistiskt parti hade övertagit regeringsmakten och oppositionen kunde verka fritt.
Den politiska situationen var lugnare än i grannländerna. Däremot fortsatte umbärandena i vardagslivet och ekonomin har inte återfått styrfarten. De växande spänningarna har utnyttjats av extrema islamistgrupper. Hotelser och mord har förekommit, men ingenting jämförbart med mordet på Chokri Belaid, en av de ledande företrädarna för de sekulära och vänsterinriktade krafter som står i opposition mot den nya regeringen. Ingen har tagit på sig skulden för dådet och ingen har gripits, men en video har blivit känd där en rad andra kända oppositionella hotas med samma öde som Belaid.
Mycket tyder på att extrema så kallade salafistgrupper på detta sätt både vill slå mot den sekulära oppositionen och mot regeringen som inte vill genomföra salafisternas eget extremt intoleranta program. Premiärminister Hamadi Jebali tycks, till skillnad från Egyptens president Mursi, ta sitt uppdrag att hålla ihop landet på allvar. Han har signalerat att hela regeringen bör ersättas av en tillfällig expertregering och nyval hållas. Detta låg i luften redan tidigare, som ett sätt att komma vidare med arbetet på en ny författning, men har i det läge som nu råder välkomnats av många oppositionsledare.
Men Jebalis eget parti vill inte vara med på noterna, förmodligen av rädsla för salafistgrupperna. I fredags fördjupades den politiska krisen i samband med Chokri Belaids begravning. Tiotusentals människor följde begravningståget och övergick sedan till demonstrationer mot regeringen, landets största fackförbund har utlyst generalstrejk och flygförbindelserna till och från Tunisien stängdes.
Kanske lugnar sig situationen på nytt. Kanske återupptas protesterna. Risken för nya mord eller mordförsök är stor. Vare sig regeringen blir kvar eller avgår så är det nödvändigt att mordet på Belaid utreds på ett korrekt och professionellt sätt och att de gäng av unga extremister som sedan en tid brukar störa oppositionens möten och hotar ledande företrädare för det sekulära Tunisien bryts upp.
Alternativet är att den frihet som vanns genom revolutionen spelas bort.