Ringholm utan svar
Regeringen missar arbetslöshetsmålet, sysselsättningsmålet, målet att halvera socialbidrags- och sjukförsäkringskostnader. Sverige lånar åter till statsbudgeten. Statsskulden stiger.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I stället kråmar han sig i glansen av någon sorts fiktiva guldmedaljer från något som av någon anledning kallas för "bandy-VM i ekonomi" i Lissabon — i den mån han inte ägnar sig åt att mekaniskt missförstå, märka ord och framföra en förprogrammerad förkunnelse där man endast i undantagsfall tycker sig kunna spåra någon sorts samband med argument och synpunkter som framförs av övriga debattörer.
I går presenterade finansminister Bosse Ringholm årets ekonomiska vårproposition. I den svenska budgetprocessen skall vårpropositionen presentera långsiktiga riktlinjer för tillväxt och välfärd, medan budgetpropositionen i september månad skall innehålla de konkreta förslagen för det kommande budgetåret.
Årets vårproposition faller inte in i det mönstret. Den innehåller en inventering av problemen i svensk ekonomi, en lång uppräkning av vad som behöver göras och ett antal möjligen behjärtansvärda, men framför allt tills vidare ofinansierade, förslag till olika typer av bidrag till kommuner och landsting i syfte att åstadkomma marginella sysselsättningsökningar.
Vad som däremot saknas är det som borde ha stått. Förslagen till de åtgärder som behövs för att skapa en stabil grund för ökad tillväxt. I ord tycks det numera inom regeringsunderlaget finnas en insikt om vad som behövs för att få ökad tillväxt.
Till och med vänsterpartiets Lars Bäckström försäkrade att "det behövs fler människor i arbete och fler arbetade timmar". Hur skall man komma dithän?
Ett förslag är att avveckla förmögenhetsskatten. Det är en skatt som driver kapital ur landet. Den drabbar orättvist och ger ett högst marginellt tillskott till statskassan. De allra förmögnaste, som befaras kunna flytta utomlands,
slipper betala — medan människor med högst ordinära inkomster, men med ett hus i ett högtaxerat område, inte kan komma undan.
Förmögenhetsskatten är ett av de strukturella hindren för tillväxten. Togs den bort rakt av skulle det ha ett betydande symbolvärde som ett tecken på en gryende insikt även till vänster om blockgränsen om en av de åtgärder som behövs för att få tillväxt. I de tillväxtsamtal som nu tycks ha avsomnat har näringslivet rent av för att visa sin goda vilja föreslagit att slopandet skall finansieras med höjd bolagsskatt. Men när den frågan ställdes slog den annars så blide och resonable Lars Bäckström bakut. Näven knöts, rösten vibrerade och i den annars så milda blicken bak glasögonen tändes en närmast marxistisk glöd.
Tecknen tyder annars på att någon form av mer oortodoxt tänkande om tillväxten håller på att bana sig fram inom regeringskretsen.
Förhoppningsvis kan mellankongressen föra frågan framåt. Konstrar stödpartierna finns det andra parlamentariska lösningar. Mögliga marxistiska fördomar får inte hur länge som helst lägga hinder i vägen för det som behöver göras.