Risk för att Uppsala blir tudelat

För några år sedan pågick i Översiktsplanens kölvatten en diskussion om Uppsalas förnyelse. Det är viktigt att staden erbjuder en marknad för såväl varuhandel som upplevelser som är attraktiv för unga och smarta höginkomsttagare, hette det ofta. Dessa skulle erbjudas krogar, etablissemang och butiker där priset var mindre viktigt än varornas eller upplevelsernas exklusivitet. Uppsala skulle inte behöva dräneras på dessa skattebetalares inkomster utan se till att de bor kvar i staden, var budskapet. Det utbudet ska inte vara begränsat till Stockholm.
Självklart, en storstad av Uppsalas omfattning måste kunna ge något åt alla, såväl lågprismarknader som tjusiga butiker med det senaste inom mode och design. De högutbildade och välbetalda unga människor som lever i Uppsala ska inte glömmas bort utan de ska få samma omsorg som alla andra.

Begrundar man Uppsalas utveckling just nu kan man kanske, om blicken är skarp nog, upptäcka att staden befinner sig i ett så kallat formativt skede. Stadskärnan byggs om, staden kompletteras med nya bostadsområden varav de flesta är bostadsrätter. I de centrala kvarteren byter handeln skepnad. S:t Per-gallerian håller på att förvandlas till ett shoppingeldorado och butiksutbudet med ett ålderdomligt (dvs 1900-talmässigt) utseende går en dyster framtid till mötes.
Detsamma gäller kroglivet. Uppsala har ett stort utbud av trevliga kaféer, spritt över staden. Detsamma gäller krogarna som ligger tätare och tätare. Dessa attraherar inte bara unga utan också äldre, även om somliga krogar uppenbarligen inte välkomnar en äldre kundkrets, enligt vad Uppsalaförfattaren Gunilla Lindberg vittnade om för en tid sedan i UNT.

Den stora frågan just nu är om Uppsala håller på att förvandlas till en tudelad stad, en stad där äldre, kanske till och med försedda med rollatorer, inte matchar stadsbilden utan helst bör hålla sig till butikerna och stormarknaderna i stadens ytterområden.
Ännu är vi inte riktigt där men risken finns att vi hamnar där om man inte ser upp. Självklart menar jag inte att den moderna utvecklingen ska stävjas men leder den till att stadsbilden blir alltför konformistisk är det dags att se upp. Det här är en uppgift för alla. Politikerna kan ge förutsättningarna för stadskärnans utformning och lagstiftningen kan sätta stopp för diskriminerande behandling av exempelvis kroggäster men inte bestämma vad som ska säljas i det eller det gathörnet.
Här är det affärslivet - och kunderna - som själva får välja.

Alltså - alla måste känna sig välkomna till stadskärnan. Det måste finnas ett utbud som vänder sig alla sorters inkomsttagare, nationaliteter, kön och åldrar. Innerstaden är en liten och än så länge småstadsutformad mötesplats som förstås måste utvecklas men som också i framtiden måste vara just mötesplats. En stadskärna som attraherar bara en liten del av den enorma kundkretsen är knappast hållbar för framtiden.

Kersti Kollberg | Fristående kolumnist

kersti.kollberg@telia.com