Tio år efter Rwanda befinner sig åter en afrikansk region på randen till folkmord. Efter upprepade attacker från den regeringsstödda Janjawidmilisen, frisläppta kriminella som tillåts härja fritt i Darfur, befinner sig snart sagt hela provinsens befolkning på flykt. Tiotusentals har redan dött av våld och umbäranden, men hela den flyende befolkningen hotas av svält och sjukdomar. Om inte en lösning nås snart kan över en miljon människor mista livet.
Hittills har omvärlden, trots erfarenhetena från katastrofen i Rwanda, varit förvånansvärt passiv. Allt intresse har varit riktat åt Irak samtidigt som etniska, politiska och sociala konflikter mellan befolkningen i Darfur och den sudanesiska regeringen har utvecklats till etnisk rensning och ett hotande folkmord. Förvisso har många stater på diplomatisk väg fördömt skeendet, men än så länge har inget land vågat lägga någon ordentlig kraft bakom orden.
Förhoppningsvis förändras det nu. Både FN:s generalsekreterare Kofi Annan och USA:s utrikesminister Colin Powell befinner sig just nu i Sudan. De kräver av regimen i Khartoum att den släpper fram hjälpsändningar till Darfur och upphör med sitt stöd till Janjawidmilisen. De bägge herrarnas krav kommer inte en minut för tidigt. Situationen i flyktinglägren är katastrofal. Illa utbyggd infrastruktur och en centralregering som vägrar släppa fram förnödenheter gör att miljontals människor inte kan göra annat än att hjälplöst invänta döden allteftersom förråden sinar.
Skulle regimen återigen strunta i uppmaningarna måste världsamfundet agera kraftfullt. Det som håller på att hända i Sudan kan inte beskrivas på annat sätt än som ett folkmord, även om det är svält och sjukdomar snarare än pistolskott och knivhugg som skördar flest offer. Därför får inte omvärlden tveka att använda både ekonomiska, politiska och militära medel för att rädda befolkningen i Darfur. Handlar det folkmord föreligger inte bara ett moraliskt förpliktigande för omvärlden att ingripa. Då finns det också en stark folkrättslig grund för Sverige och alla andra länder som har undertecknat FN:s konvention mot folkmord att agera.
Snar handling i Sudan är viktigt också ur mer långsiktigt perspektiv. På kort sikt handlar det förstås om att rädda livet på hundratusentals, kanske miljontals människor. På längre sikt handlar det om att sända tydliga signaler om att systematiska övergrepp från stater mot deras egen befolkning aldrig kan tolereras. Diktaturer ska inte kunna luta sig tillbaka och kalla förtrycket för en intern angelägenhet fast förvissade om ett handlingsförlamat säkerhetsråd som bara förmår se på.