Budgetförhandlingarna borde ha varit klara vid det här laget och när finansminister Bosse Ringholm i går kallade till pressträff efter den socialdemokratiska riksdagsgruppens sammanträde låg det nära till hands att förmoda att han skulle meddela att förhandlingarna förts till ett framgångsrikt slut.
Men därav blev intet. Tydligen återstår fortfarande åtskilliga punkter att komma överens om. Miljöpartiet som steg för steg tycks tvinga på socialdemokratin sin s k gröna skatteväxling förefaller vara på bättre humör än vänsterpartiet, som uppges arbeta på att ta fram en "krisplan" för den händelse samarbetet med de båda övriga partierna spricker.
Med reservation för att ett färdigt förhandlingsresultat kanske ger en åtminstone delvis annan bild är det huvudsakliga intrycket av förhandlingarna till dags dat0 miljöpartiets framgångar.
Finansministern inledde förhandlingarna med att frankt deklarera att vad som göras skall i fråga om den gröna skatteväxlingen redan gjorts.
Det blev omedelbart en högljudd bakläxa från miljöpartiet, och möjligen en mer diskret från statsministern. Under alla omständigheter har de fortsatta förhandlingarna medfört ständigt framflyttade positioner för miljöpartiet. Dagsnoteringen är nu 25 öres höjning av bensinskatten och 30 öres höjning av skatten på diesel.
I ett läge när olje- och bensinpriserna redan ligger på mycket höga nivåer är det verkligen ingen särskilt lysande idé att lägga lök på laxen med kraftiga skattehöjningar.
Det går att förstå de svenska böndernas ilska, i går manifesterad i form av en traktorburen demonstration utanför finansdepartementet. De anser sig ha fått löfte om en skattesänkning på dieseln med två kronor litern, medan finansministern påstår att han inte lovat något bestämt. LRF påpekade i går att brittiska bönder betalar motsvarande två kronor litern för sin diesel, medan svenska bönder får betala tre gånger så mycket. Det stärker inte precis deras konkurrensläge.
Mot detta anför då vän av ordning och anhängare av idén om skatteväxling att de höjda skatterna på mer eller mindre miljöskadlig verksamhet kompenseras med höjda grundavdrag och kompensation för egenavgifterna. För staten skall det i princip gå jämnt ut.
Problemet är att samma effekt inte givet uppstår för den enskilde personen. En företagare inom t ex jord- och skogsbruk får en liten allmän skattesänkning - men en kraftigare fördyring av sin näringsverksamhet.
Ökade bränslekostnader fördyrar rakt igenom ekonomin. Den rödgröna röran kostar.