Från nästa sommar blir det förbjudet att röka på restauranger och krogar. Med förkrossande 245 röster mot 45 fattade riksdagen i går det beslutet. De flesta moderater och ett fåtal folkpartister var emot, alla andra för.
Det är lätt att från ideologiska utgångspunkter känna olust inför det mesta i den argumentation som framfördes till stöd för detta beslut.
Den kan sammanfattas i termen social ingenjörskonst, definierad som en strävan att lägga livet till rätta för människorna. Det sker i de bästa syften och den största välmening, men det bidrar till att förminska människor genom att beröva dem ansvaret för sina liv.
Alla vet att rökning är skadlig för hälsan. Den som själv inte röker må ha svårt att förstå vitsen med att röka, men har å andra sidan bara tolkningsföreträde när det gäller det egna ställningstagandet. Andra människor finner att rökning är njutningsfylld, särskilt i festliga sammanhang, på krogen. Man må tycka att de är oförnuftiga, men de har likväl samma rätt till sin uppfattning som icke-rökarna till sin.
Risken är ju att riksdagen klampar vidare på de urskiljningslösa förbudens väg. I debatten i går skriade en vänsterpartist om att "alla offentliga miljöer" skall bli "rökfria zoner".
Och vad följer sedan rökningen utrotats? Är det då dags att ta itu med "skadlig musik", som uppmuntrar till drogmissbruk? Och finns det kanske inte konst som gör det samma och som människorna borde skyddas emot?
Det blir till slut ett likriktat och politiskt korrekt samhälle där den ideologiska stärkkragen skaver alla, utom möjligen de allra mest puritanska vänsterpartisterna.
Ändå finns det en annan aspekt på frågan som mycket starkt talar för att beslutet om rökförbud på krogar och restauranger är riktigt, trots de ideologiska betänkligheterna.
Det handlar helt enkelt om personalens arbetsmiljö. Att varje dag, år ut och år in, tvingas till passiv rökning i sitt arbete bryter ner hälsan och förkortar livet. För krogbesökaren handlar det om ett festligt avbrott i vardagen. För dem som arbetar på krogen är krogen vardagen. Skall inte deras hälsa väga minst lika tungt som feströkarnas njutning?