Rör inte PKU-registret

Uppsala2006-01-20 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Vi känner igen situationen från såväl filmens som litteraturens värld. Polisen jagar en farlig mördare eller våldtäktsman. De är honom på spåren, "vet" kanske rentav vem det är, men har inga säk­ra bevis. Vad göra?
Svaret i läsfåtöljen eller tv-soffan blir ofta detsamma. Vad gör väl det om hjälten dyrkar upp låset till mördarens lägenhet och ser sig lite omkring?

Så långt fiktionen. Hur ser det ut i verkligheten? Den s k Hagamannen har satt skräck i Umeå genom flera grova överfallsvåldtäkter. Polisen har säkrat DNA från mannen, och kan förhoppningsvis få honom fälld.
Problemet är att man inte vet vem han är. Därför höjs röster för att polisen ska få tillgång till PKU-registret, som samlar blodprover från nästan alla svenskar yngre än 35 år. Samma register gjorde att polisen kom utrikesminister Anna Lindhs mördare på spåren.

Det skulle dock återigen innebära att man bryter mot reglerna.
PKU-registret är ett forskningsregister, och de som har gått med på att lämna blodprov har gjort det under försäkran att registret inte ska användas till något annat än forskning.
Men vem vill inte ha fast en våldtäktsman eller mördare? Nog måste man ibland vara flexibel? Frågan är felställd. Reglerna finns inte där för att hjälpa våldtäktsmän och mördare, utan för att skydda varje medborgares personliga integritet. Dels för att vi har rätt till en personlig sfär, dels för att skydda oss mot övergrepp om någon myndighetsperson missbrukar sin ställning.

Våldtäkt och mord är fruktansvärda brott. Det är lätt att känna med Hagamannens offer i Umeå och dela Umeåbornas rädsla för att mannen slår till igen. Men när man tänjer på vissa lagar och regler i syfte
att upprätthålla andra lagar och regler, då trampar man på mycket farliga stigar.
Läs mer om