Rosenbad behöver vädras ut
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det är de bägge sidor av sin personlighet som statssekreterare Lars Danielsson, statsministerns närmaste man, låtit en bred allmänhet få inblick i under den senaste tiden.
I förra månaden backade Sverige i sista minuten ut från en internationell flygövning, med motiveringen att Israel skulle delta i den.
Men för ett år sedan, visar det sig nu, deltog Sverige i en övning i Kanada där också Israel var med — vilket dessutom hade föregåtts av inte mindre än två regeringsbeslut.
Konfronterad med denna uppgift i går uppgav statsminister Göran Persson att det var en miss. Regeringsbeslut är, meddelade han en från skyarna fallen omvärld "inte alltid ... perfekta, det har hänt förr och det kan hända igen att man helt enkelt missar".
Den som misstänkte att detta i och för sig sympatiska och ganska överraskande medgivande av mänsklig ofullkomlighet var för bra för att vara sant fick rätt redan efter en timme.
Då meddelade nämligen statssekreterare Danielsson att det alls icke hade begåtts något misstag av den allvisa regeringen. Vid flygövningen i Kanada handlade det nämligen för Sveriges del om transportplanet Herkules — och inte om Jas-plan som vid övningen i Italien.
Jas-Gripen deltar bara i rent "fredsbevarande insatser". Då blir kriteriet om vilka andra länder som deltar "väldigt tungt". För transportplan blir det kriteriet "något mindre viktigt", klargjorde statssekreteraren — och, simsalabim, så var det misstaget borttrollat.
Detta är hårklyverier av lätt löjeväckande slag. Den kanadensiska övningen var, framgår det av det kanadensiska flygvapnets rapporter en stridsövning där deltagarna "förberedde sig för framtidens slagfält".I ett modernt flygkrig behövs rimligen både jakt-, attack- och transportplan. Att den senare flygplanstypen skulle vara på något finare eller fredligare framstår med förlov sagt som pretentiöst pladder.
Men statssekreterarens flygtekniska utsvävningar är, hur löjeväckande de än må vara, hans för dagen minsta bekymmer. De kan på sin höjd påverka hans intellektuella anseende.
Långt värre från moralisk synpunkt är den maktens arrogans som han visar upp i den segslitna och djupt olustiga frågan om vad han egentligen gjorde annandag jul 2004, den dag då 543 svenskar dog i flodvågskatastrofen.
Enligt den första versionen hade han telefonkontakt med kabinettssekreterare Dahlgren på UD tre gånger under denna dag. Dahlgren dementerade och Danielsson kröp till korset. Han hade i själva verket, enligt version två, bara talat med UD:s förvaltningschef.
I sitt sista (senaste?) uttalande har han återgått till ursprungsversionen. Men nu vägrar han också att svara på fler frågor, och statsministern låter förstå att han för sin del "lagt detta bakom sig".
Tala om maktens arrogans. Dess- bättre har medierna inte släppt taget. Med särskild, och berömvärd, ihärdighet arbetar Aftonbladet för att pressa fram sanningen.
Det har gått så långt att Anna Helsén, Perssons presschef, ringt upp Aftonbladets chefredaktör Anders Gerdin och klagat över att Danielsson är utsatt för "personförföljelse".
Sådana later hos makten och dess redskap utgör i sig ett starkt argument för att det är dags för en ny regering. Maktens salonger i Rosenbad behöver vädras ut.