Rosenröda löften
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Han vill begripligt nog ha "riktiga" arbeten. Också bemanningsföretagen inom Almega avvisar regeringens lösning.
Bemanningsföretagen som har cirka 32 000 anställda tror sig inte kunna ge ytterligare 8 000 akademiker jobb. Dessutom skulle statens stöd inte omfatta längre tid än ett halvår. Bemanningsföretagen vill självfallet ha permanenta lösningar.
Bemanningsföretagens nej utgör förstås ett streck i räkningen för regeringen. Av den utlovade satsningen på att hjälpa arbetslösa akademiker blir det nu i stället pengar till generella arbetsmarknadsutbildningar.
Arbetslösheten bland akademiker är ett allvarligt och konkret problem som skulle ha mått väl av en snabb lösning. Men det behövs också en långsiktig lösning på det mer övergripande problemet att många företag dels är kallsinnigt inställda till akademiskt utbildad arbetskraft, dels har för dålig kännedom om vad dessa utbildningar innehåller.
En bra början vore om regeringen ändrade attityd till den högre utbildningen. I stället för att likt påfågeln pråla om alla satsningar borde man inse att det verkliga innehållet är alltför magert.
Regeringen satsar miljarder på akademisk grundutbildning och på forskning men ser inte till att tillräckliga medel ställs till förfogande. På så sätt urholkas utbildningarna och unga människor luras att avsätta tid och pengar på studier som inte alltid håller måttet.
De som drabbas extra av denna utbildningskosmetik är de studerande som kommer från icke-akademikerhem, dvs de grupper som socialdemokraterna säger sig värna extra om. Dessa studerande har oftast större hinder att övervinna innan de skuldsätter sig än andra studerande som kommer från mer studievana hem.
Regeringens rosenröda beskrivning av sin politik är inget annat än ett svek mot den unga generationen som enligt en färsk undersökning från Statistiska centralbyrån är mycket intresserad av högre studier.
Mer än hälften av alla studerande i gymnasieskolans avgångsklasser vill bedriva högskolestudier, framgår det av enkäten. Mest benägna att fortsätta studierna är eleverna i Uppsala län, minst eleverna i Jämtlands län.
Verkligheten innehåller dock något fler nyanser. När det kom till kritan var det 50 procent av de unga kvinnorna och 39 av männen som verkligen påbörjade akademiska studier inom tre år efter studenten. Viljan att fortsätta på högskolan avtar ju längre tid som gått efter avslutade gymnasiestudier.
Bilden börjar likna den framtidsvision som socialdemokraterna har, den att hälften av alla i en årskull ska fortsätta med akademiska studier. Visionen är i sig inte klandervärd. Det som däremot är bekymmersamt är det verkliga utfallet av de högre studierna.
Alltför många studerande får inte den utbildning de förespeglats och arbetsmarknaden har begränsad beredskap att möta de högskoleutbildade.