Ryssland slipper inte!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att den internationellt mest gångbara termen för uppgörelse med det förflutna är ett tyskt ord är förstås ingen tillfällighet. Den återspeglar Tysklands väldiga skuld efter andra världskriget:
Den nazistiska rasideologin. Folkmordet främst — men inte enbart — på judarna. Den mänskliga, moraliska kulturella och materiella förödelse som följde i spåren av det krig för vilket Tyskland bar huvudansvaret.
Tyskland, i varje fall Västtyskland, har också gjort upp med detta förflutna under decenniernas lopp, konsekvent och systematiskt. I dag är Tyskland en stabil och mönstergill demokrati. En upprepning av det förflutna är otänkbar.
Att den tyska nationen som den stora förloraren efter andra världskriget inte hade tillåtits att smita undan från att ta itu med sin historia är förvisso sant. Och det är förstås huvudorsaken till att uppgörelsen med det förflutna ägde rum — vilket inte hindrar att det tyska folket förtjänat respekt för det sätt på vilket den genomförts.
Att det är svårt, i synnerhet för stora folk, att göra upp med de mörka sidorna av sin historia behöver man bara förflytta sig till Ryssland för att se.
Josef Stalin, Sovjets diktator under tre årtionden, var jämte Adolf Hitler förra århundradets värste diktator och massmördare. I absoluta tal mördade han rent av fler människor än Hitler.
Men i Ryssland har det inte ägt rum någon uppgörelse — som på minsta vis tål en jämförelse med Tyskland — med det mörka och blodiga förflutna i den Sovjetunion, vars arvtagare Ryssland är och gärna vill vara.
Det är upprörande. Brott mot mänskligheten blir inte mer ursäktliga eller mindre förkastliga när de utförs i den kommunistiska och inte i den nazistiska ideologins namn.
Tålamodet med Ryssland har varit stort. Av allt att döma börjar det ta slut i de tidigare förtryckta men nu fria staterna i Öst- och Centraleuropa.
Det var en sak att historiens oförrätter inte ventilerades under de första postsovjetiska åren. Boris Jeltsin var, trots alla sina yvigheter, en person med demokratiska instinkter. Han gjorde avgörande insatser för att störta Sovjetunionen och ingav hopp om en positiv utveckling.
I dag är bilden en annan. I dag ser vi en återgång till sovjetiska attityder och reaktionsmönster i ett Ryssland där utvecklingen tydligt går bakåt, i totalitär riktning.
Därför är det bra att landet nu anmälts till Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna av anhöriga till polacker som mördades i Katyn 1940.
Den första anmälaren kräver en euro i kompensation. Det viktiga är inte materiell ersättning för oersättliga förluster, utan att Ryssland erkänner sin skuld och sitt ansvar för att förebygga en upprepning. Varför skulle Ryssland få slippa undan?