Ryssland vänder ryggen åt framtiden
Han är säkert inte Guds bästa barn, Michail Chodorkovskij. Men det är inte därför som han i långt mer än ett år suttit, inte på de anklagades bänk, men väl i de anklagades bur i domstolen i Moskva. Michail Chodorkovskij var en av det nya, postsovjetiska Rysslands oligarker, kanske den fingerfärdigaste och i vart fall den rikaste.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det ligger i sakens natur att en sådan svindlande snabb förmögenhetsuppbyggnad endast i mycket begränsad omfattning kan ske med hjälp av hederliga metoder. I allt väsentligt handlar det om ljusskygga manipulationer. När ryssen på gatan talar om oligarkerna som "rövarbaroner" är han inte särskilt fel ute.
Men det är inte annat än i formell mening som Michail Chodorkovskij anklagas för ekonomiska oegentligheter, som han i och för sig säkerligen i betydande utsträckning gjort sig skyldig till. För om det verkligen varit där skon klämt så skulle det ha blivit mycket trångt i buren. Då hade han nämligen fått trängas med en lång rad andra oligarker.
Men Chodorkovskij gjorde misstaget att i början av 2003 utmana president Vladimir Putin politiskt. Han avsatte en budget på 100 miljoner dollar för att finansiera valkampanjer till parlamentet, statsduman, för lojala anhängare. Och han
angrepp skarpt och öppet president Putin och dolde på intet sätt att han själv siktade på presidentposten.
Men Putin hade maktens verktyg i sina händer och tvekade inte att använda dem. Chodorkovskij trodde möjligen att han skyddades av sina miljarder, men Putin slog beslutsamt till och arresterade honom i oktober 2003.
Vad som därefter följt har varit en politisk skådeprocess i gammal dålig rysk/sovjetisk tradition, även om Chodorkovskij till skillnad från förr inte hotas av dödsstraff. Men han anklagas för alla upptänkliga ekonomiska brott och oljebolaget Yukos, kronjuvelen i hans imperium, har slaktats.
I dessa dagar pågår uppläsningen av domen mot honom. Han är redan befunnen skyldig på alla de sju åtalspunkterna, vilket inte kan överraska någon. Vad som återstår att fastställa är straffets längd. Med de åtalspunkter som det handlar om kan man lugnt utgå ifrån att han kommer att få sitta i fängelse en bra bit bortom år 2008, tidpunkten för nästa presidentval, då Putin inte har författningsenlig rätt att ställa upp.
Frågan är om inte övergreppet mot Chodorkovskij, detta klockrena återfall i totalitärt sovjetiskt beteende, är den enskilda händelse under Putins presidenttid som allra mest skadat Rysslands trovärdighet i omvärldens ögon.
Visst lockas västliga affärsmän av den väldiga ryska marknaden. i stor utsträckning alltjämt jungfrulig. Men invändningen efter övergreppet mot Chodorkovskij är given. Vem vågar ta risken att satsa och investera i ett land där den politiska ledningen plötsligt kan börja löpa amok mot företagen?
I viss mån tycks också president Putin ha uppfattat faran. I sitt stora tal nyligen om tillståndet i landet röt presidenten till mot skattemyndigheterna, som tillhölls att inte förfölja företagen. Och i fråga om de övriga oligarkerna tycks
det finnas en mer eller mindre uttalad uppgörelse om att myndigheterna skall se genom fingrarna med gamla synder mot att oligarkerna låter bli att ge sig in i politiken.
Men detta är alltjämt en ordning som ytterst vilar på en presidents och hans närmaste mäns nåde. Vad Ryssland skulle behöva är en stabil demokrati, inte den nuvarande alltmer utspädda varianten, rättssäkerhet och stabila spelregler för det ekonomiska och politiska livet.
Utanför domstolen demonstrerar representanter för det liberala partiet Jabloko och den förre schackvärldsmästaren Garri Kasparov mot rättegången. Men de är tyvärr bara några få avvikande röster. Rysslands olycka är att landet nu i sovjetnostalgins tecken alltmer vänder ryggen åt framtiden.