Men så är det inte. Det är socialdemokraterna. På jätteaffischer presenteras statsminister Göran Persson med texten Trygga jobb åt alla, näringsminister Leif Pagrotsky med Människan före marknaden och infrastrukturminister Ulrica Messing med Välfärd ingen handelsvara.
Socialdemokraterna använder lika mycket pengar i valrörelsen som alla de andra partierna tillsammans. De har satsat mer än andra partier på affischering. Men deras toppkandidat Inger Segelström syns inte på affischerna. Det gör i stället tre ministrar som inte ställer upp i valet.
Vilket budskap vill då socialdemokraterna ge på sina affischer? Trygga jobb åt alla kan alla partier skriva under på, vilket centerpartiet noterat och därför presenterar samma budskap på en egen affisch. Och även om det inte är EU-parlamentets sak att ordna jobb i Sverige kan besluten där i bästa fall bidra till detta.
Men vilket budskap ger näringsministern? Människan före marknaden antyder att det är något fel med marknaden. Vilken marknad det är frågan om framgår inte, men eftersom det är en affisch i valet till EU-parlamentet får man väl utgå från att det är den gemensamma marknaden i EU som alltså utmålas som ett hot mot människan.
Visserligen är näringsministern en känd motståndare till euron, men att han också skulle vara kritiskt inställd till EU som gemensam marknad har inte framskymtat tidigare. Det är lätt att dra slutsatsen att näringsministern inte gillar EU när man ser affischen. Ännu konstigare är infrastrukturminister Ulrica Messings affisch. Finns det någon som har hävdat att välfärd är en handelsvara? Välfärd i betydelsen socialpolitik är bara i undantagsfall en fråga för EU.
Just i går presenterades för övrigt en doktorsavhandling om tre områden som skulle kunna höra hemma under rubriken socialpolitik i EU, nämligen matsäkerhet, hantering av asbest och kemikalier och jämställdhet. Avhandlingen, som framlagts av Marcus Carson, kommer fram till att EU där har givit eller åtminstone försöker ge högsta prioritet till folkhälsa, ekologisk uthållighet och jämställdhet. Poängen är enligt avhandlingen att dessa sociala frågor har flyttats upp till samma europeiska nivå som de marknadskrafter som påverkar dem, alltså en positiv effekt av EU-samarbetet.
Men Ulrica Messings affisch ger definitivt negativa associationer. EU utmålas som ett hot mot välfärden. Det anser nog varken Ulrica Messing eller den socialdemokratiska regeringen som helhet. Men sammantaget är det uppenbart att socialdemokraterna vill låta väljarna tro att regeringen är negativt inställd till EU, allt i den uppenbara avsikten att locka EU-kritiska väljare.
Affischerna bidrar till den vanliga missuppfattningen att valet gäller ja eller nej till EU och att regeringen alltså finns på nej-sidan. Men vad ska då de EU-positiva socialdemokraterna, som ju faktiskt är fler, rösta på? Centerpartiet?