De gamla moderaterna hade främst skattesänkningar och kritik av Socialdemokraterna för ögonen. Partiet riskerade att förvandlas till ett intresseparti för höginkomsttagare när Anders Borg tillträdde som chefsekonom 2002. Omdaningen inleddes.
Socialdemokratins kris är å andra sidan mer påtaglig än någonsin. Det forna 40-procentspartiet håller på att bli ett 30-procentsparti på riksplanet och ett 20-procentsparti i Stockholm. De flesta idéer som förs fram har redan många år på nacken. Det sammanhållande temat under de senaste åren är i stället kritik av motståndaren.
Som partiledare har Mona Sahlin det yttersta ansvaret. Men hennes makt kringskars redan året efter tillträdandet. De som ligger bakom Lars Ohlys inträde i det rödgröna samarbetet ligger också bakom orienteringen av S-politiken mot det traditionella.
Greger Hatt, tidigare talskrivare åt Ingvar Carlsson, har lämnat S för Centerpartiet. Avhoppet är ingen nyhet, det skedde redan 2006, och han kan heller knappast kallas för en tung socialdemokrat. Men resonemanget om varför han hoppade av (på sajten Newsmill) känns nu mer genomtänkt än för fyra år sedan och är ett typexempel på vad som orsakat krisen i S:
l Prioriteringar i välfärden. 1990-talets syn, att välfärdens kärna måste värnas framför transfereringssystemen, har nu bytts till V-ståndpunkten om högre bidragsnivåer för sjuka och arbetslösa.
l Den offentliga sektorn. Även inom S finns krafter som anser att resultat och kvalitet i skola och vård är betydligt viktigare än vem som äger inrättningen. Dock inte i maktens centrum. S står i dag för begränsningar av valfrihet och massiva satsningar på offentliga jobb och praktikplatser.
l Hegemonin. S styrs av sedan länge heltidsanställda politiker med liknande bakgrund. Intrycken utifrån är få och motarbetas helst. Detta är inte bara ett socialdemokratiskt problem.
l Människosynen. Beskrivningen av regeringen som kall och hård ger en spegelbild där människan är svag och skör, i ständigt behov av bidrag, stöd och hjälp.
Mona Sahlin sammanfattade flera av punkterna i onsdagens tv-debatt mot Fredrik Reinfeldt. På frågan om vad de som jobbar med hushållstjänster ska göra om rut-avdraget försvinner svarade hon: ”Det kanske finns utbildningsinsatser som de behöver nås av. De kanske behöver bättre ersättningssystem så att de också kan leva på ett värdigt sätt.”
Förutom att synen på städjobb är betänklig säger hon också att individen är bräcklig, passiv och svag. Hon ska nås av insatser, inte ”söka en utbildning”. Och de riktiga jobben ersätts gärna med bidrag, mer bidrag än tidigare.
Kräftgången för S betyder inte automatiskt glädje för den som helst ser Alliansen vid makten. Lösningarna för landet, de nya jobben, behöver växa fram genom idéer från olika utgångspunkter.
I arbetarrörelsen finns oerhört mycket kraft. Men om den bara riktas mot att avsätta regeringen, och om framsynta socialdemokrater bara får tala för tomma läktare i kommunfullmäktigesalar, då är det illavarslande. Inte bara för S.