Efter torsdagens storm blev det lugnt, eller åtminstone tyst, inom socialdemokratin. Någon prominent person i partiet (Ingvar Carlsson?) hade kanske tagit ett antal upprorsmakare i örat och påtalat att en drygt 120-årig arbetarrörelse inte kan tillåtas lösas upp i intet på några dagar.
”Jag vill ha ordning och reda nu. Jag vill veta när kongressen ska hållas, när politiken ska debatteras”, sade också Urban Ahlin till SVT inför fredagens möte med S-distrikten. Den utrikespolitiske talesmannen är även ordförande för S-distriktet i Skaraborg.
Han befarar ”en smutsig utveckling av debatten” annars och säger att det redan har spridits grundlösa och felaktiga uppgifter i partiet. Han tillägger att han nu i stället vill diskutera politikens innehåll.
Ordning och reda innebär konkret att förtroenderådet 4 december ska utse en valberedning som får minst ett par månader på sig att komma med förslag till en ny partistyrelse och ett nytt verkställande utskott. Allt enligt Socialdemokraternas stadgar. Och den närmaste tiden ska man alltså, på Ahlins uppmaning, prata politik och inte personer.
Några har redan börjat. Först ut var Ylva Johansson, som egentligen inte sade någonting. Sedan kom Morgan Johansson, som i princip underkände allt som Thomas Östros gjorde under förra mandatperioden. Och på fredagen kom så Östros själv med en debattartikel som även den gick på tvärs mot vad han själv sagt i valrörelsen. Vilket i sin tur fick Anders Borg (M) att börja tala om framtida överenskommelser.
Socialdemokraterna har normalt en ordning där de politiska riktlinjerna stöts och blöts i slutna rum och sedan presenteras färdigförpackade för ombuden på kongressen. När S-topparna börjar tala om vad de egentligen tycker finns det stor risk för att oredan inom partiet också kommer att gälla politiken.
Men för den som inte är direkt inblandad är det mest uppfriskande med dessa ståndpunkter. Många har ju hela tiden förstått att S någonstans tycker något annat än det som varit hugget i sten i en partilinje eller i en rödgrön överenskommelse. Det gäller skatterna, men också till exempel energi- och utrikespolitiken.
Socialdemokraterna stod ju en gång (1991) för en skattereform tillsammans med FP där inkomstbeskattningen var enkel och tydlig, och där arbete och utbildning lönade sig. Nu öppnar Östros åter för ”drivkrafter för arbete” och för skatter som är ”internationellt konkurrenskraftiga”. Exakt hur det skulle se ut, med jobbskatteavdrag och skiktgräns för statlig skatt, återstår att se.
Nu går det i alla fall att förhandla om saken och en uppgörelse under mandatperioden är ingen orimlighet. Förutsatt att Östros finns kvar, förstås. En energiuppgörelse för jobben, som inkluderar såväl kärnkraft som förnybara bränslen, kan bli nästa steg.
Traditionalister inom S hävdar gärna att all förnyelse de senaste 30 år inneburit en högervridning av politiken. Men efter en konstlad rödgrön vänsteropposition under två år kan det vara dags att åter se den globaliserade världen för vad den är. Och att inse att breda, hållbara uppgörelser är vad Sverige behöver.