Socialdemokraternas största nederlag på många år i riksdagen omgavs med största möjliga tystnad när arbetarrörelsens företrädare framträdde på första maj.
Visst uttryckte utrikesminister Laila Freivalds, med sina rötter i Lettland, sin stora glädje över att EU fått tio nya medlemsländer.
Visst försökte den svenska EU-kommissionären Margot Wallström entusiasmera de surmulna Ältaborna inför EU.
Och visst gladdes justitieminister Thomas Bodström i Odinslund i Uppsala över utvidgningen, men dammet från storstryket i riksdagen om övergångsreglerna låg ännu på lördagen över regeringen.
Varför skulle annars statsminister Göran Persson, den som bokstavligen var den som slutgiltigt beredde marken för de tio nya medlemmarna vid toppmötet i Göteborg, gnälla över alla problem som EU och medlemskapet i EU innebär? EU är inte bra, klagade han, åter på plats i Göteborg, men ändrade sig senare inför pressen till att "allt i EU är inte bra".
Sannolikt inser Persson att det var ett taktiskt misstag att föra fram förslaget om övergångsreglerna och försöker kanske nu låtsas som om debaclet inte inträffat, men det ser faktiskt ut som om han ångrar att han öppnade dörren 2001.
I övrigt var första maj-talen påtagligt fria från visioner och löften. Att den bortgångna utrikesministern Anna Lindhs minne högtidlighölls var en självklarhet och många talare uppehöll sig också vid hennes politiska insatser.
Det räckte dock inte till för att lysa upp socialdemokraternas fortsatta väg framåt. Ungdomsarbetslösheten skall minska, lovade dock Persson, och så passade han på att hylla den egna politikens föredömlighet - till skillnad från den som USA och president George W Bush, som ju nyss fick besök av Persson, står för.
I Uppsala kunde Thomas Bodström utlova en ändring av den lagstiftning som rör sexuella övergrepp. Lagstiftningen är omodern, sade Bodström, och lovade att lagen skall stå i samklang med den allmänna rättsuppfattningen.
Övriga partier i den svenska politiken lämnades ganska mycket därhän i talen. Visst fick moderaterna sina fiskar varma av såväl Mona Sahlin som av Thomas Bodström, men inte ens oppositionen hade lyckats reta upp socialdemokraterna inför denna dag.
Den nye vänsterpartiledaren Lars Ohly illustrerade den egendomliga sammansättningen av regeringsunderlaget med att markera bestämt avstånd från Göran Perssons utrikespolitik, bl a med hård kritik av Perssons USA-besök nyligen. Samtidigt förklarade Ohly att vänsterpartiet är positivt till att också i fortsättningen samarbeta med regeringen.
Riktigt kluvet framstår vänsterpartiets attityd till EU när man med den ena delen av tungan begär att Sverige skall träda ut ur EU och med den andra delen välkomna de tio nya medlemsstaterna.
Med en ny nerv i EU-skepsisen och med ett regeringsunderlag som är helt klart EU-kritiskt framstår Sverige återigen som den motvilligaste medlemmen i EU.
Det har gått lång tid sedan det euforiska utvidgningsmötet i Göteborg!