Så jämställda som vi väljer
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men det finns som bekant stora kvarvarande problem också i vårt land. Och runtom i världen är förtryck av kvinnor ofta regel snarare än undantag.
Inför en sådan bild är det lätt, inte minst en sådan här dag, att låta ropen skalla om krav på mer av politisk handling. Men om det är politiken som ensam ska åtgärda dagens brister i jämställdhet, krävs ordentlig kunskap om orsaken till dessa brister.
Enligt en vanlig förklaringsmodell beror bristen på jämställdhet inte på individers val, utan på patriarkala strukturer som upprätthåller dagens "könsmaktsordning", varigenom männen tar för sig och härskar på kvinnornas bekostnad.
Och som alla storskaliga problem kräver också detta storskaliga och samhällsgenomgripande politiska lösningar. Men frågan är hur optimistisk man bör vara i fråga om politikers eller för den delen andra människors möjligheter att förändra den rådande situationen om strukturteorin stämmer? Vi sitter ju alla bara alltför olyckligt fast i strukturen. Perspektivet tycks snarare mana till uppgivenhet.
Nu är det dock inte strukturer som förtrycker och diskriminerar, utan faktiskt människor av kött och blod. Visst spelar "strukturer" som kultur, arv och miljö in.
Men även om den enskilda människan inte helt kan återuppfinna sig själv varje dag, så kan vi alla trots allt i hög utsträckning välja hur vi beter oss gentemot vår nästa, och framförallt mot våra allra närmaste.
Det är i den nära och lilla världen, i den mest intima av mänskliga sfärer, som förhållandet mellan könen i mångt och mycket avgörs. Och det är här som grunden för ett jämställt samhälle måste läggas. Jämställdhetspolitiska visioner behövs, men utan den enskilda människans ansvarstagande lär de förbli just visioner.