Så lite som möjligt

Förväntningarna var höga inför utrikesminister Laila Freivalds anförande då Folk och Försvars rikskonferens inleddes i Sälen under söndagen. Vilka lärdomar hade hon dragit av de senaste veckornas händelser i spåren av flodvågskatastrofen i Sydostasien?

Uppsala2005-01-17 01:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men regeringens linje tycks numera, efter alla diskutabla uttalanden, vara att säga så lite som möjligt. Genomgående hördes pliktskyldiga fraser som att "vi har anledning att självkritiskt granska vår förmåga att hantera kriser" men besked med större klarhet än så lyste med sin frånvaro.

I stället konstaterade utrikesministern det redan självklara: Att det svenska regeringskansliet är förhållandevis litet i förhållande till andra länders regeringskanslier, samt att utrikesdepartementets konsulära enheter inte är dimensionerade för att hantera katastrofer av den dimension som drabbade semest-rande svenskar under annandag jul.

På den efterföljande presskonferensen märktes samma tydliga vilja att undvika raka besked som har märkts den senaste veckan. Uppenbart är att relationen mellan henne och hennes chef - statsminister Göran Persson - minst sagt är frostig; Laila Freivalds vägrar att ens kommentera hans agerande och uttalanden de senaste veckorna.

Några slutsatser kring sitt eget agerande vill utrikesministern heller inte dra. Visserligen konstaterar hon att det var en brist att hon inte redan under första dygnet hade katastrofens omfattning klar för sig. Men om det "beror på brister i systemet" eller hos utrikesministern själv överlåter Laila Freivalds åt den nyligen tillsatta kommissionen att ta reda på. Den som de senaste veckorna har försökt förstå vad utrikesministern ångrar och inte ångrar blev inte klokare i går.

Freivalds fick dock svara på frågan om det ändå inte ytterst är på den politiska toppnivån som organisationen och beslutsfattandet måste fungera under en kris. Svaret var att "inget politiskt beslut kan effektueras om det inte finns en fungerande organisation under".

Samtidigt som Laila Freivalds gör sitt bästa för att - i motsats till statsministern - uttrycka sin uppskattning för personalen på UD ger hon alltså indirekt de vanliga myndighetsnivåerna en känga för att krishanteringen inte fungerade som den skulle.

En del förslag till förbättringar inför framtiden presenterades faktiskt, men de handlade inte främst om krisberedskapen på nationell nivå i Sverige utan om EU. Civila snabbinsatsgrupper på EU-nivå, utvidgning av den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken till att även omfatta vissa civila uppdrag, räddningstjänst i kommissionens regi samt bättre samarbete på det konsulära området stod på Laila Freivalds önskelista.

Detta är förvisso bra och angelägna förslag. EU hade kunnat spela en betydligt större roll i flodvågskatastrofens efterspel än vad som nu skedde. Men det räcker inte.

Bristen på samordning inom regeringskansliet och mellan departement och myndigheter var det största problemet för svenskt vidkommande de första dagarna efter flodvågskatastrofen. En regering som inte inser sitt eget ansvar för detta lär stå lika handfallen inför nästa katastrof.

Läs mer om