Hur ska vi få plats med hälften av alla framtidens ungdomar på högskolan? Det diskuterade en panel vid Högskoleverket i går. Problemet är att antalet ungdomar i de aktuella åldrarna kommer att öka kraftigt.
Om platserna vid högskolorna ska räcka till för att uppfylla målet att 50 procent av en årskull ska studera på högskolan, kostar det en halv miljard kronor per år fram till 2010, enligt Högskoleverket. Inte mindre än 15 000 nya platser behövs varje år de närmaste tio åren och sedan mer än dubbelt så många.
Högskoleverkets chef Sigbrit Franke hade ett förslag till lösning: Profilering, samverkan och koncentration, och det ligger mycket i det. Hon tyckte att många utbildningar fanns på alltför många ställen, till exempel utbildning av ingenjörer som finns vid 27 högskolor. Tio skulle räcka, ansåg hon.
Många högskolor skulle må bra av att profilera sig och inte ha så många olika typer av utbildningar. Dessutom skulle samverkan mellan högskolor kunna resultera i att pengarna används bättre och fler studenter kan tas in utan att det behöver kosta så mycket mer.
Men det behövs också en satsning på att öka utbildningsplatserna, slog Sigbrit Franke fast, annars måste man "sänka ambitionsnivån". Planeringschefen David Samuelsson vid utbildningsdepartementet slog då fast att målet om att 50 procent av dem som går ut gymnasiet ska fortsätta med högre studier ligger fast.
Och så fortsatte det. Det verkar som om de som nu sitter vid makten när det gäller våra högskolors framtid bara har ett mål i sikte: Att för så lite pengar som möjligt pressa in så många studenter som möjligt.
Säkert behöver universitet och högskolor mer pengar för att klara så många studenter. Men kvaliteten? Undervisningen? Forskningen? Det är ändå inte fråga om att massproducera bilar utan omatt utbilda människor, att ge kunskaper och fördjupning, att uppnå en nivå på svensk högskoleutbildning som kan tävla med de bästa i Europa.
Men kvalitet var tydligen inte på tapeten i paneldiskussionen. Där stod i stället kvantiteten i centrum. Målet att 50 procent ska in på högskolan, helst utan extra kostnad, ligger fast, trots att antalet ungdomar ökar starkt de kommande åren, oavsett omständigheterna i övrigt.
Finns det ingen som kan försöka övertyga utbildningsminister Thomas Östros om att massproduktion av studenter kanske inte borde vara ett överordnat mål utan att "produktens" kvalitet, alltså undervisningens innehåll, faktiskt också har en viss betydelse?
Eller är det meningen att svenska studenter ska tvingas studera utomlands för att kunna konkurrera om de kvalificerade jobben?