LO:s ordförande Karl-Petter Thorwaldsson delgav åhörarna en upptäckt vid en pressträff om fackets valstrategier: "De väljer mellan S och LO". Detta är något som andra märkt sedan flera år, även om det underströks vid SCB-mätningen i maj då S-stödet bland LO-medlemmarna sjönk till 38,5 procent medan stödet för SD steg till 24,9 procent. Men målet att 50 procent ska rösta på S ligger kvar, meddelade han.
Det är orimligt att något annat fack skulle uttrycka sig på liknande sätt, även att exempelvis Svenskt Näringsliv bekymrade sig för allt färre M-väljare bland företagarna. Att man propagerar för en politik som kanske i mångt och mycket överensstämmer med ett parti är en helt annan sak. Det borde vara självklart att man representerar alla medlemmarna och att dessa röstar som de vill.
Medlemmen i Socialdemokraternas verkställande utskott Thorwaldsson ser antagligen SD-stödet som en förmildrande omständighet för partilojaliteten, ett skäl att agera. Han borde lägga kraften på att häva medlemstappet i stället, särskilt bland de dryga 60 procent som tycker att han pratar i nattmössan.