Sverige kan endast delta i internationella militära insatser inom EU:s ram som godkänts av FN:s säkerhetsråd. Det är den ståndpunkt som med en särskild grad av dogmatism brukar hävdas av de bägge stödpartierna till den nu sittande regeringen.
Socialdemokraterna torde "i princip" anse detsamma - men inser med stor sannolikhet att ståndpunkten bör drivas med realism och inte in absurdum.
Det är i varje fall den slutsats som ligger nära till hands av en artikel i Helsingin Sanomat, författad av Sveriges utrikesminister Laila Freivalds och hennes finske kollega Erkki Tuomioja och refererad av TT.
De bägge ministrarna konstaterar att det visserligen är önskvärt att EU:s krishantering grundas på FN-mandat - men påpekar också att det kan finnas tillfällen då Säkerhetsrådet inte röstar för något mandat, men en insats ändå skulle ligga i linje med FN-stadgan.
Under sådana omständigheter och i syfte att säkra den internationella freden och säkerheten och för att förhindra folkmord kan det vara motiverat att agera utan FN-mandat, fastslår de bägge ministrarna med all rätt.
Freivalds och Tuomioja konkretiserar med exemplen Srebrenica och Rwanda. Där blev insatserna långsamma och otillräckliga och följden blev i bägge fallen en stor katastrof. Ett resolut ingripande från världssamfundet som förhindrade, eller i varje fall kraftigt begränsade, dessa blodbad hade uppenbarligen varit att föredra.
Det är ju så målkonflikten kan se ut. Mot varandra kan stå behovet av ett snabbt ingripande för att säkra fred och stoppa blodsutgjutelse - och en tidskrävande politisk process i FN-systemet, som det dessutom på sina håll kan finnas intresse av att dra ut på.
Då är det rimligt att formalia inte tilllåts skymma det som ändå måste vara världssamfundets uppgift, nämligen att rädda människors liv och klara fred och säkerhet.
Denna fråga har sin givna aktualitet när nu Finland och Sverige, tillsammans med Norge, har satt i gång arbetet med att sätta upp en snabbinsatsstyrka inom EU:s ram. I det sammanhanget är Finland nu i färd med att revidera sin lag om fredsbevarande insatser, som i sin hittillsvarande skrivning säger att Finland endast kan delta i fredsbevarande operationer som godkänts antingen av FN eller OSSE.
Vi lever i en ny tid som kräver en ny säkerhetspolitik. Och i praktiken rör vi oss nog sakta i den riktningen, även om regeringen helst inte skulle vilja låtsas om den saken.