Det finns mycket man kan göra åt detta, men somliga åtgärder bör man avstå från. Till dem hör kvotering. Nu prövar Uppsala tingsrätt om det är tillåtet med etnisk kvotering vid antagningen till juristlinjen vid Uppsala universitet. Fallet berör två svenskfödda kvinnliga studerande som trots högre betyg än andra inte antagits. Förklaringen är den kvot på 30 platser som universitetet förbehållit studenter med två föräldrar födda utomlands.
I gårdagens UNT försvarade SFS ordförande Tobias Smedberg kvoteringen. Hans huvudsakliga argument för etnisk kvotering är att dagens antagningsregler är orättvisa. Det kan man ju hålla med om utan att för den skull vilja införa ytterligare orättvisor.
Som Luciano Astudillo (s) skriver i sin artikel här bredvid betyder kvotering att man cementerar metoden att dela upp människor i svenskar och invandrare, alltså vi och dom. Det var ju just den uppdelningen som vi ville komma bort ifrån. Invandrare är ju inte en klump utan individer.
Tittar man närmare på statistiken, vilket Luciano Astudillo har gjort, visar det sig att studenter med iransk bakgrund är överrepresenterade, medan studenter med somalisk bakgrund är underrepresenterade. Sådana problem löser man inte med kvotering.
Och varför ska just två utlandsfödda föräldrar vara avgörande? En student med två norska föräldrar är väl inte särskilt handikappad? Hela urvalstanken är feltänkt. Romer och samer med svenskt medborgarskap är underrepresenterade vid antagning till högskolorna, men inte heller de hjälps med etnisk kvotering.
I länder där positiv särbehandling verkligen har prövats länge, som i USA, går man nu i stor utsträckning ifrån den. Effekten av särbehandlingen kan faktiskt bli motsatsen till den önskade. En juriststuderande med invandrade föräldrar riskerar att bli misstänkt för att vara inkvoterad, alltså en som särbehandlades för att komma in, trots en lysande karriär på egna meriter.
Kvotering innebär diskriminering. Vem kan rå för vilka föräldrar man har? Om en student enligt de vanliga reglerna borde ha antagits men inte blir antagen på grund av svenska föräldrar strider det mot de mest elementära principer.
Däremot är det nödvändigt att se över både antagningsregler och utbildningar för att underlätta för studenter med utländska föräldrar men också för ungdomar med icke-akademisk bakgrund. Det finns högskolor och universitet som redan gör mycket, till exempel satsar på collegeutbildning och särskild undervisning i språk. Precis som Luciano Astudillo skriver skymmer kvoteringen snarare problemen än bidrar till lösningen.
Så fundera gärna på möjligheter att minska alla former av diskriminering av personer med utländsk eller annan bakgrund som gör det svårt att bli antagen till högre studier. Men inte genom kvotering. Alla juristlinjens platser måste gå till dem som klarat antagningen bäst utan hänsyn till föräldrarnas födelseort.