Nu börjar det märkas alltmer att vi närmar oss ett riksdagsval. Det gäller för partierna att framhålla att det verkligen finns viktiga och stora motsättningar mellan regering och opposition. Och i går presenterade regeringen sin budget för valåret, en budget som man redan läckt till massmedierna i nästan varje detalj. Regeringen måste visa att man har något populärt att komma med – oppositionen att regeringen har gjort allting fel.
Regeringen tycks ha insett att ekonomin redan nu – eller åtminstone ganska snart – håller på att vända uppåt. I det läget gör man en stor satsning på ett ofinansierat jobbskatteavdrag. Det borde naturligtvis ha kommit förra året, när vi hade en nedgång i ekonomin. Att göra det nu tyder bara på att regeringen vill göra något som man tror ökar dess popularitet.
Men opinionsundersökningarna tycks visa att skattesänkningar inte är något som väljarna sätter i första hand. I stället är det jobben, skolan och välfärden som har störst betydelse.
Regeringen framhåller därför att jobbskattesänkningen ”skapar energi”, ökar efterfrågan och därmed skapar jobb. Men allt fler ekonomer ifrågasätter om det gäller också det femte jobbskatteavdraget. Underskottet i nästa års budget uppgår till 1,5 procent, betydligt mer än tidigare, när de ekonomiska problemen ändå varit större.
Socialdemokraterna går emot hela skattesänkningen. Trots det kommer den att gå igenom, tack vare Sverigedemokraternas stöd till regeringen.
Samtidigt har Stefan Löfven sagt att (S) kommer att behålla skattesänkningen, ifall en majoritet i riksdagen stöder den. Det återstår att se om han håller fast vid det när han själv sannolikt leder regeringen efter valet.
Men så kommer finessen för (S): Regeringen föreslår en höjning av gränsen för när man ska betala statlig skatt, en reform som gynnar en grupp medelinkomsttagare. Den har Sverigedemokraterna gått emot. Nu föreslår de rödgröna att man skiljer ut det här förslaget från budgeten och röstar ned det.
Där finns alltså en majoritet i riksdagen som är emot, vilket väl betyder att regeringen förlorar den omröstningen. En kännbar knäpp på näsan.
Det rör sig om en reform för 3 miljarder kronor, felräkningspengar i det här sammanhanget. Men Socialdemokraterna kan hävda att de stoppat ett förslag om att ge de rika mer pengar.
Nackdelen är att den fastslagna budgetprocessen egentligen ska göra det omöjligt att gå emot en liten del av en budget. Orsaken till den regeln är att populära utgiftsökningar på enstaka punkter inte ska kunna förstöra den balans som regeringen velat ha.
Budgeten ska tas eller förkastas i sin helhet. Att ändra i budgetprocessen kan bli bekymmersamt även för Socialdemokraterna, om och när de själva blir ansvariga för budgeten.
Jobben ska bli huvudsaken i valrörelsen sägs det. Och där återkommer de gamla vanliga förslagen. Oppositionen vill ha mer pengar till allt, vilket säkert kan motiveras.
Men var ska man ta pengarna om nu riksdagen röstar ja till jobbskatteavdragen? Håller Stefan Löfven då fast vid sitt löfte att inte riva upp beslutet? Hur stora blir då partiets skattehöjningar?
Sammanfattningsvis ser den politiska situationen ut precis som väntat: Alla partier försöker göra sig så populära som möjligt med förslag som redan är presenterade, men som nu läggs fram som nyheter. Som vanligt lär verkligheten bli en annan.