Vilken fråga som än debatteras så försöker Sverigedemokraterna få folk att tro att den egentligen handlar om människors bakgrund – etniskt, religiöst eller kulturellt.
Att ett sådant parti samtidigt skulle kunna stå för något annat än denna förenklade världsbild är en logisk omöjlighet. Har man en gång låst sig för en bestämd patentförklaring till alla typer av samhällsproblem så kan man inte gärna samtidigt vara öppen för andra och mer nyanserade resonemang.
SD:s karaktär framgår tydligt av de hatsajter på internet som mer eller mindre öppet kopplas till partiets eller olika partimedlemmars verksamhet. Men utåt vill man naturligtvis ge ett ”bredare” intryck. Bakom draget att ersätta begreppet nationalism som ideologisk beteckning med ”socialkonservatism” ligger utan tvivel en insikt om att främlingsfientlighet ofta är en funktion av en mer allmän attityd som skulle kunna kallas förändringsfientlighet.
Samtidigt som den rena främlingsfientligheten enligt många undersökningar stadigt sjunker så finns samtidigt på många håll känslor av olust inför samhällsförändringar som man inte förstår sig på. Uttrycket ”socialkonservatism” tycks vara valt för att attrahera sådana väljare – vare sig de är traditionsbundna socialdemokrater eller värdekonservativa moderater eller kristdemokrater.
Men begreppet ”socialkonservatism” står idéhistoriskt för något helt annat än det som Sverigedemokraterna vill marknadsföra.
Socialdemokratin må ibland visa prov på en välfärdsnationalism som också kan kallas konservativ – men den innehåller aldrig de fantasier om människors etnicitet som präglar SD.
Konservatism som politisk ideologi handlar om traditioner och om riskerna med alltför dramatiska samhällsförändringar. Socialismens klassperspektiv och liberalernas individualism motsvaras hos konservativa av en föreställning om nationen, historien och de små gemenskaperna som avgörande ramar för människors liv.
Begreppet socialkonservatism innebar att man försökte utsträcka dessa resonemang så att de också innefattade en ansvarskänsla för samhällets sämre lottade. Nationen bestod inte bara av traditionella elitgrupper utan av hela folket.
Även om konservativa partier också innehållit olika starkt nationalistiska drag så finns inget i konservatismen som sådan som leder till den fixering vid människors etniska, religiösa eller kulturella bakgrund som är så typisk för partier av Sverigedemokraternas typ. Och uttrycket socialkonservatism har ingenting att göra med nationalistiska strömningar inom demokratiska högerpartier.
Åkessons parti avviker precis som tidigare från alla partier som omfattar en demokratisk grundsyn på samhället: man värderar inte människor lika, utan skiljer dem på godtyckliga grunder från varandra. Så länge det är så spelar det ingen roll vad partiet säger i övrigt.