Samma tjugo procent?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Nästan var femte väljare skulle enligt en opinionsundersökning vara beredd att rösta på Junilistan om det vore ett riksdagsval i dag. Det är det som bekant inte. När ett val verkligen står för dörren ter sig givetvis hela frågeställningen annorlunda. Junilistan överraskade både etablerade partier och politiska analytiker med sin spektakulära framgång i Europavalet i somras. En av de förklaringarna kan mycket väl ha varit att de "riktiga" partierna knappt bedrev någon EU-valrörelse som väljarna kunde upptäcka.
Så blir det inte inför riksdagsvalet 2006. Men det riktigt stora problemet för Junilistan är att detta val till skillnad från EU-valet handlar om regeringsfrågan, där Nils Lundgren och Lars Wohlin hittills inte haft något att säga. Snarare måste man räkna med att olika personer i partiet har helt olika åsikter om vilket politiskt block som helst bör regera.
I ett tv-inslag i måndags poängterades att förutom de 20 procent som skulle kunna rösta på Junilistan så var kanske femton procent av väljarna beredda att rösta på ett feministparti med Gudrun Schyman som ledare. Till detta skulle kunna läggas ett antal procent som skulle kunna rösta på en utbrytning ur vänsterpartiet eller på en sammanslutning av de lokala s k sjukvårdspartier som finns på vissa håll i landet.
Vad ingen tycktes inse var att det åtminstone delvis är fråga om samma procent. Sedan snart 20 år tillbaka tycks det inför varje val finnas en ganska stor grupp väljare som alltid är beredda att proteströsta mot både regeringen och oppositionen - förutsatt att det dyker upp något alternativ som inte uppfattas som helt otänkbart.
Både miljöpartiet och kristdemokraterna lyftes plötsligt in i riksdagen efter många år med ett väljarstöd en bra bit under fyraprocentsspärren. I dessa två fall har partierna hållit för trycket. Men Ny demokrati upplöstes i atomer redan under sin första mandatperiod.
Medan junilistan möjligen tar flest väljare från borgerlighetens högerkant, där misstron mot EU ofta är stark, kommer ett eventuellt feministparti och en eventuell icke-kommunistisk utbrytning ur vänsterpartiet att ta väljare från vänstersidan. Men också socialdemokraterna kan förlora till Junilistan liksom till ett eventuellt vård- eller välfärdsparti.
Resultatet av allt detta är omöjligt att förutsäga. Något eller några nya partier kan få riksdagsmandat, något eller några gamla kan åka ut. Regeringsfrågan riskerar att bli extremt svårlöst. Vill man ha kvar regeringen bör man förstås rösta på regeringen - vill man ha ett byte så bör man rösta på något av de fyra borgerliga oppositionspartierna.