När Göran Persson (S) tillträdde som finansminister 1994 kom han inte till dukat bord. Efter finanskraschen tre år tidigare låg det svenska budgetunderskottet kring tio procent av BNP och statsskulden på 90 procent. Sveriges ekonomi då påminde starkt om den brittiska eller franska på 2010-talet. En effektiv sanering var nödvändig för att få handlingsfrihet och kunna genomföra politiska reformer.
Magdalena Andersson (S) kom inte ned från månen härom veckan, satte sig på finansdepartementet och öppnade räkenskapsböckerna. Hon delar omvärldsanalysen och i stort sett de ekonomiska prognoserna med företrädaren Anders Borg (M). Hon vet att bristen på handlingsfrihet beror på att hon sitter i en mycket svag regering, inte på ekonomin. Sveriges finanser är ramstarka, starkast i Europa.
Att då kalla till presskonferens och påstå att ”ladorna är tomma” är inte bara en förolämpning mot åhörarnas intelligens utan faktiskt också mot alla som kämpar mot oddsen i övriga Europa. Indirekt hånar hon spanska lärare som fått se sin lön halverad, liksom irländare som i år upplever en budget med nedskärningar för åttonde året i rad.
Hon har naturligtvis sina skäl, finansministern. Det främsta är nog att sänka förväntningarna på den nya regeringen. Den har ju blivit vald på att vända utvecklingen i skolan, se till att tågen går, höja a-kassan och sjukförsäkringen samt få lägst arbetslöshet i Europa. Om något eller några av dessa mål inte skulle gå att genomföra kan det vara bra att påpeka att utgångsläget inte var så bra som sagts.
Påståendet om tomma lador kan också bidra till att öka förståelsen för skattehöjningar. S och MP har ju redan börjat med ett knippe förslag i den riktningen, och i nästa vecka kommer säkert Vänsterpartiet med sitt bidrag till budgetöverenskommelsen. Bäst då att man tvingas till skattehöjningar på grund av ekonomiskt ansvarstagande, för att få balans i budgeten, än att man gör det på ideologisk grund, resonerar Magdalena Andersson. Att detta inte är ekonomiskt ansvarstagande på sikt får bli ett senare bekymmer.
Kritiken lät förstås inte vänta på sig. Men Anna Kinberg Batra (M) träffar inte helt rätt när hon angriper finansministern för att överge överskottsmålet. Målet att ha en procents budgetöverskott till 2018 hade behövt diskuteras även med fortsatt alliansregering. Budgetramverket och den moderata försiktighetsprincipen måste kunna omprövas när konjunkturen inte längre ser ut som före 2008. När räntan är så låg att Sverige i princip tjänar på att låna är frågan om inte strukturinvesteringar, som utbildning och infrastruktur, faktiskt borde gå före budgetdisciplin.
Men skattehöjningar är ingen strukturell investering, tvärtom, och den som sitter på finansministerstolen 2018, vem det än är, kommer inte att sitta vid dukat bord.