Redan förra hösten slog en utredning fast att Uppsalas närakut inte klarar av att fullt ut avlasta akutmottagningen på Akademiska sjukhuset. Detta trots att både Uppsala närakut, som öppnades i januari 2008, och ortopedakuten, som öppnades i maj 2010 är populära. Bägge mottagningarna har fungerat bra, patienterna strömmar till och enheterna har gradvis fått tillåtelse att ta emot fler patienter. Men ändå ökar trycket på Akademiska sjukhusets akutmottagning.
Av detta kan man dra två slutsatser. Antingen att närakutens verksamhet måste utökas. Till att börja med genom att fler personer som uppsöker Akademiskas akutmottagning skickas till närakuten. Samma undersökning som slår fast att trycket ökar, visar nämligen också att en femtedel av de patienter som söker sig till akutmottagningen hade kunnat behandlas på närakuten. Personalen på sjukhuset måste bli bättre på att avgöra vilka som kan skickas vidare. Därefter kan man diskutera ett ökat tillskott för närakuten.
Eller så kan man resonera som Miljöpartiet. När landstingets hälso- och sjukvårdsstyrelse fattade beslut om fördelning av resurser till akutvården ville MP som enda parti lägga ner närakuten i stället för att genomföra en ny upphandling. Landstingsrådet Johan Edstav (MP) vill använda de resurser som i dag avsätts för närakutsverksamheten för att förstärka akutmottagningen vid Akademiska sjukhuset.
Edstav verkar ha hakat upp sig dels på att patienter vänder sig till fel mottagning, dels på att närakuten inte lyckats avlasta Akademiska fullt ut. Men det första är en enkel kunskapsfråga, som kan avhjälpas med bättre utbildning av sjukhuspersonal och som dessutom lär förbättras över tid, i takt med att allt fler patienter inser att det finns ett alternativ till timmar av väntan på akuten.
Dessutom är det viktigt att akutmottagningen verkligen förblir en akutmottagning som har möjlighet att ge just akut vård. De som inte är behov av det gör klokare i att söka sig till vårdcentralerna, och sedan några år tillbaka, Uppsala närakut. Det underlättar både för patienterna, som inte behöver vänta lika länge på vård, och för vårdpersonalen, som får en rimligare arbetsbelastning. Att ge erbjuda bästa möjliga vård handlar ju inte bara om resurser, utan om hur resurserna fördelas.
Det går därför inte att, som Edstav föreslår, bara föra över de pengar som satsas på närakuten till Akademiskas akutmottagning och förvänta sig att – simsalabim! – verksamheten plötsligt kommer att fungera prima. Mottagning har redan kring 50 000 besök årligen. Det kommer inte att bli lättare att hantera och prioritera det dubbla antalet, vilket skulle bli följden av Edstavs förslag.
Edstav utgår från att det bara är en tidsfråga innan Socialdemokraterna ansluter sig till hans linje och att närakutens saga är all vid ett eventuellt maktskifte. Men han lär få vänta förgäves. Landstingsråden Börje Wennberg och Vivianne Macdisi (bägge S), inser nog att patienter faktiskt uppskattar att få vård i tid.