Orsaken till onsdagens tågkatastrof i Santiago de Compostela, Spanien, där minst 78 människor miste livet, är ännu inte helt klarlagd. Enligt uppgifter från den regionala regeringen i Galicien ska dock urspårningen ha berott på att tåget höll alldeles för hög fart, 220 kilometer i timmen på en sträcka där 80 var högsta tillåtna hastighet.
Olyckan är den första i Spanien på höghastighetsjärnväg. Även om den kan ha berott på den mänskliga faktorn väcks frågor om säkerhet och framkomlighet på Europas järnvägsnät. Kontinenten är ett lapptäcke av olika generationer höghastighetsjärnväg, med olika behov av underhåll, och den gamla vanliga järnvägen, nästan alltid med eftersatt underhåll.
För några veckor sedan inträffade också en svår tågolycka i Brétigny, Frankrike, där sex människor dog. President Francois Hollande lovade då att ”mycket mer” måste göras för att underhålla järnvägsnätet och att investeringar i regionala linjer som också trafikeras av pendeltåg ska prioriteras.
Det franska exemplet visar på en utveckling där snabbtågen hela tiden kommit i första rummet. Klimatförändringarna och miljöns växande betydelse har gjort att järnvägar framför allt byggts för att kunna konkurrera med flyget. TGV-tågen i Frankrike har också varit ledstjärnan för järnvägsinvesteringar i många andra länder.
Men det är ju lokaltågen som har de flesta passagerarna. Och även där är ju miljövinsterna stora om man kan styra om pendlingen från bil och buss till tåg. Pendlarnas säkerhet är beroende av en järnväg i gott skick – som olyckan i Brétigny visar behöver inte tåget färdas i 200–300 kilometer i timmen för att ett haveri ska orsaka dödsfall och stor förödelse.
Underhållsbudgeten för det svenska järnvägsnätet var en stor politisk fråga i Sverige 2011–2012. Trots medvetenheten om att det handlade om decennier av eftersatt underhåll var regeringen pressad och tillförde extra pengar till järnvägen i omgångar, först med en extrapost i vårbudgeten och sedan med en kraftigt utökad ram i infrastrukturpropositionen.
I Sverige kan vi skatta oss lyckliga över att bristande underhåll gör sig påmint under de kalla vintrarna. Visst är det besvärligt med förseningar och inställda tåg, och samhällskostnaderna blir stora, men det kan förstås inte jämföras med risken för svåra olyckor.
År 2015 invigs enligt plan det nya snabbtåget mellan Peking och Hongkong i Kina som ska korta restiden från 23 till 8 timmar. Sträckan är jämförbar med avståndet mellan Madrid och Köpenhamn och det är hög tid att EU-länderna nu börjar planera för Europas framtida järnvägsnät. Att lyfta upp frågan om ett höghastighetsnät till EU-nivå borde dels minska investeringskostnaderna, dels också minska risken för att de nationella parlamenten glömmer bort de mindre, lokala järnvägarna.