Stockholm har den senaste tiden drabbats hårt av skadegörelse mot bussar, tunnelbana och pendeltåg. Brunnslock, järnspett och cykelställ har slängts på tågspår, stenar har kastats mot bussfönster och även skottlossning har förekommit. Inne i vagnar och på bussar har det förekommit bråk och våld. Trafikbolagen har svarat på det tyvärr enda möjliga sättet - med att ställa in trafik på de drabbade linjerna. Nattbussarna till Tensta drogs in under helgerna och pendeln på Nynäsbanan slutade gå på sen eftermiddag. I Uppsala har liknande incidenter inträffat den senaste tiden. Bara under några dagar i oktober inträffade åtta fall av stenkastning och beskjutning. Under hela året har hittills 54 fall av skadegörelse och våld mot förare och passagerare rapporterats. Kommunalarbetareförbundet som organiserar bussförarna i Uppsala har förstås reagerat och kräver åtgärder enligt arbetsmiljölagen. I värsta fall kan trafiken på kvällstid komma att stoppas på vissa utsatta linjer. I Stockholm ledde den kraftiga uppmärksamheten kring attentaten mot kollektivtrafiken till slut till att polisen koncentrerade stora resurser till Nynästågen. En del misstänkta förövare förhördes och trafiken på kvällstid återupptogs på prov. I Uppsalatrafiken har extrapersonal satts in under kvällstid men hittills tycks det inte ha gett resultat. De flesta är nog överens om att de här störningarna av kollektivtrafiken är mycket allvarliga. I första hand handlar det om riskerna för resenärer och trafikpersonal men i förlängningen handlar det om riskerna för hela den samhälleliga sammanhållningen. Vad skulle det betyda om sista stadsbussarna till Lövstalöt, Årsta och Gottsunda skulle gå kl 18 från innerstaden? Vreden skulle förstås bli stor men också hämndbegäret och frustrationen över otillräcklig kommunal service - i varje fall hos dem som använder sig av kollektivtrafik.
Självfallet måste polisen gripa in i det akuta skedet och även för att förhindra att nya attentat inträffar. Men i längden är detta otilräckligt. En grundlig analys av bakgrunden till attentaten måste göras, en analys som sedan måste ligga till grund för nya åtgärder. Förövarna förefaller vara ungdomar i nedre tonåren. Det betyder att det är oerhört viktigt att få dessa ungdomar in på nya och bättre spår än att ägna sig åt skadegörelse. Det är viktigt att på ett tidigt stadium sätta stopp för skadegörelse och allmänfarligt beteende, t ex att stoppa det otillåtna klottret på husväggar och annat beteende som är ägnat att göra skada. Repressiva åtgärder är dock inte heller de tillräckliga. Det måste också till speciellt riktad verksamhet för de ungdomar som befinner sig i riskzonen för sådant här beteende. Klotter och skadegörelse sägs för det mesta vara gängkulturellt betingat; då gäller det att bryta upp den negativa gängkulturen och i stället försöka erbjuda en ny och mer positiv. Här krävs onekligen god tillgång till vuxna som kan ge ramarna. Många projekt har kommit och gått i Uppsala. Kanske är det dags att låta dem återuppstå. De måste inte nödvändigtvis vara kommunalt finansierade utan här finns ju rikliga möjligheter för andra ideella organisationer att göra en insats. Att låta skadegörelsen fortgå och därmed i förlängningen utesluta vissa stads- och kommundelar från den övriga kommunen är helt uteslutet. Att ha fickor i kommunen, fickor som existerar i någon sorts social skugga och som saknar den gemensamt finansierade infrastrukturen, skulle verkligen innebära att det samhälleliga kittet löses upp. Så kan vi inte ha det.
Kersti Kollberg
ledarskribent
