Minst 70 000 människor beräknas ha deltagit i måndagens demonstrationer mot den tyska rödgröna regeringens planer för att reformera arbetsmarknaden och banta delar av välfärdssystemet. Det är en hög siffra - men den är samtidigt lägre än de 100 000 som anses ha deltagit måndagen innan. Och demonstrationerna är än så länge koncentrerade till städer i det f d Östtyskland.
Först om demonstrationerna sprids också till Tysklands västra delar kan de bli ett verkligt hot mot förbundskansler Gerhard Schröder. Däremot kan socialdemokraterna förlora röster både till det gamla kommunistpartiet och till olika högerextrema grupper i de förestående valen i två delstater i det tidigare DDR. För Schröders ställning spelar detta mindre roll - det vore farligare om de borgerliga oppositionspartierna stärktes.
Men CDU och FDP har knappast några grundläggande invändningar mot regeringens förslag. Tyskland, som i decennier var Europas ekonomiska "lokomotiv" har tappat fart så till den grad att sysselsättningsutvecklingen, enligt färska OECD-siffror, mellan 2000 och 2003 var den sämsta bland samtliga 15 "gamla" EU-länder. Utan förändringar som syftar till att få fler tyskar i arbete kommer ekonomin att fortsätta utför tills det blir helt omöjligt att finansiera ens delar av dagens extremt generösa välfärdssystem.
För f d östtyskar, i synnerhet äldre, som vant sig vid den kommunistiska låtsasekonomin är detta samband som är svåra att acceptera. Men också i västra Tyskland är det svårt för många att inse att ekonomin inte längre orkar skapa den välfärd som man så länge tagit för given.
Flera uppgörelser mellan fack och stora företag den senaste tiden, i synnerhet om att överge den s k 35-timmarsveckan, tyder dock på att realismen växer. Om Schröder backar nu och Tyskland fortsätter i utförslöpan så kommer protesterna om några år att bli ännu starkare.