Schröders sista sommar?
Blir det verkligen nyval i Tyskland i höst? Teoretiskt finns möjligheten att det väntade valet uteblir. En sittande förbundskansler kan inte upplösa förbundsdagen utan att verkligen ha störtats i en förtroendeomröstning.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Strategin var på sitt sätt begriplig. Och det fanns kanske en möjlighet att den hägrande valsegern för den borgerliga oppositionen skulle utebli. Ett grundläggande problem både för kristdemokraterna eller CDU som är det dominerande oppositionspartiet och för det liberala partiet FDP är ju att båda egentligen vill ha samma typ av ekonomisk politik som gjort Schröder så impopulär. Kanske skulle förbundskanslern inför nyvalet ändå kunna vända opinionen?
Men på några få veckor har utsikterna för socialdemokraterna mörknat ytterligare. Aktuella opinionsmätningar ger partiet så lågt stöd som 28 procent — mot 48 för CDU. Och den interna revolten har gått vidare och nu resulterat i att en av SPD:s mest karismatiska politiker, Oskar Lafontaine, lämnat partiet för att leda en gemensam lista med det gamla östtyska kommunistpartiet, PDS.
Kan förbittrade socialdemokrater i västra Tyskland verkligen rösta på en lista där tidigare dödsfiender från det parti som lät bygga Berlinmuren återfinns? Det borde inte vara möjligt. Men i det stämningsläge som nu råder, med fem miljoner arbetslösa, låg tillväxt och inga tecken på ljusare tider framöver så är det kanske möjligt.
Lafontaines lista kan få vad som helst mellan fem och tio procent av väljarna. Blir det fortsatt socialdemokratiskt styre kan den kräva inflytande över regeringspolitiken. Förlorar SPD regeringsmakten kommer Lafontainelistans blotta existens att påverka hur partiet formar sin politik inför kommande val.
För den som hoppas att Tyskland ska komma ur den stagnation som nu pågått i åtskilliga år finns inga realistiska alternativ till de förändringar av välfärdssystemen som Schröder inlett och som CDU och FDP kommer att fortsätta. En klar majoritet för CDU och FDP vore därför bättre än en oklar situation där SPD får regera vidare med stöd av den yttersta vänstern.
Men för den som samtidigt oroar sig för EU:s framtid och ser öppenhet för nya medlemsländer som ett övergripande strategiskt intresse är det inte lika lätt att välkomna en CDU-seger. Angela Merkel, som vuxit upp i DDR, har förmodligen större förståelse än de flesta för de f d östländer som nu är EU-medlemmar, men hon har också bundit sig för att gå emot ett turkiskt medlemskap. Det ger förmodligen röster men är inte desto mindre kortsynt och inskränkt.