Men i kyrkovalen gäller andra måttstockar än de gängse. Röstberättigade är – naturligtvis – endast personer som är medlemmar i Svenska kyrkan. Det är det många som är, men de flesta hör till den stora kategori som tycker att det är viktigt att kyrkan finns, som en bred folkkyrka, men inte har några starka åsikter om teologi eller om hur verksamheten ska styras.
Mot den bakgrunden är 18 procents valdeltagande en hög siffra. Det är i själva verket den högsta sedan 1950-talet. I det senaste kyrkovalet, 2013, röstade 13 procent.
Förklaringen är inte svår att finna. Sverigedemokraterna hade tiodubblat sin satsning på kyrkovalet i förhållande till förra gången. Självförtroendet var stort. Partiledaren Jimmie Åkesson sade i en uppmärksammad intervju i Kyrkans tidning uttryckligen att målet var att ”ta över” kyrkan och använda den som språngbräda för att skapa ett ”nytt etablissemang” – skilt från det ”vänsterliberala” etablissemang som han anser dominerar samtalet om värderingar, kultur och politik i Sverige.
”Vänsterliberal” är ett ofta använt kodord för alla, oavsett block eller parti, som inte ställer upp på SD:s endimensionella världsbild utan envisas med att hålla på öppenhet och mångfald. Det normalt låga deltagandet i kyrkovalen skulle alltså utnyttjas för att ge SD en ny plattform i arbetet för att radikalt förändra det politiska klimatet i Sverige.
SD fick också i väg många av sina sympatisörer till vallokalerna. Partiet ökade från strax under 6 procent till strax över 9, men den stora framgången uteblev. Förmodligen hade man inte räknat med att satsningen och de anmärkningsvärda uttalanden som gjordes av fler än Åkesson också skulle leda till en mobilisering av motståndare från många olika håll. Av dem som röstade valde över 90 procent andra alternativ än SD.
Hur dessa 90 procent fördelade sig mellan partier eller så kallade nomineringsgrupper är i detta sammanhang inte det allra viktigaste. Det är naturligt att partier med stark lokal organisation och långvarig tradition av aktivitet i kyrkopolitiken lyckades bäst. Socialdemokraterna kom precis över 30 procent, Centern nådde nästan 14, det etablerade och partipolitiskt obundna Posk fick mer än 17 procent.
Det största bakslaget drabbade gruppen Borgerligt alternativ, som givetvis påverkades av Moderaternas svårigheter just nu. Liberaler, kristdemokrater, miljöpartister och vänsterpartister fick några procent var, liksom ytterligare två partipolitiskt fristående grupper, Öppen kyrka och Frimodig kyrka. Det är bara med SD:s speciella bild av världen som alla dessa, plus S, C och Posk kan räknas ihop till ett ”vänsterliberalt etablissemang”.
Den som tror sig kunna ”ta över” kyrkan för sina egna syften kan räkna med stort motstånd.
Håkan Holmberg