Det är naturligt att Thailand står i centrum för vår uppmärksamhet under dessa första dagar efter den stora katastrofen i södra Asien, så mättade av sorg och smärta.
Där finns den i särklass största delen av våra landsmän. Där finns nära och kära, anhöriga, bekanta. Sverige är inte större, har det sagts, än att de flesta av oss åtminstone kommer att känna någon som drabbats.
Men snart kommer det problem som för ett par dagar sedan föreföll nästan oöverstigligt att i allt väsentligt vara löst. Turisterna kommer att vara hemma igen. Då vidtar den långa och tunga processen för att bearbeta sorgen och de traumatiska upplevelserna. Det kommer att ta tid och kräva inlevelse och solidaritet från alla.
När den akuta chocken så småningom släpper sitt grepp bör vi höja blicken och vidga perspektivet. Det är nämligen inte bara Thailand som är hårt drabbat.
Ännu finns det knappast någon heltäckan- de bild av katastrofens omfattning och verkningar. Men ju mer som uppenbaras desto tydligare blir det att även den indonesiska ön Sumatra, och i synnerhet dess nordvästliga provins Aceh, råkat fruktansvärt illa ut. Bara på ett dygn har siffran över döda höjts från 45 000 till 80 000 - sedan Indonesien fått i gång sitt räddningsarbete på allvar. Och det är knappast troligt att dödssiffran stannar där. Till det kommer den omfattande förstörelsen av bostäder och infrastruktur.
I Sri Lanka beräknas mer än 27 000 människor ha omkommit i katastrofen och en miljon människor anses ha fått sina hem förstörda. Totalt skall fem miljoner människor över hela det katastrofdrabbade området ha förlorat sina hem.
Bara ett hjärta av sten kan förbli oberört inför de bilder som nu och länge än kommer att berätta om en katastrof som är av en omfattning som gör den närmast omöjlig att greppa.
Offerviljan är stor och det rapporteras om nya insamlingsrekord. Om det finns någon positiv sida av en sådan fruktansvärd händelse som denna katastrof är det den solidaritet och offervilja som utlöses. Och de kommer att behövas länge än, långt efter det att dagens känsla av overklighet åter blivit till vardag.