Se hela människan - inte bara symptomen!
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Nu gick allt bra och jag kan rapportera att hjärtsjukvården i Uppsala nog är precis lika bra som statistiken säger.
Men i likhet med all annan verksamhet finns det utrymme för förbättringar även här. Och då tänker jag inte på att personer i receptionen fortfarande välkomnar en med frasen "och namnet är...", ivrigt iakttagande datorskärmen som om svaret fanns där. Utan jag hoppas på en vård som verkligen utgår ifrån patienten, precis som det stått i alla broschyrer de senaste tjugo åren. Jag är inte orealistisk, jag menar inte att varje sjuk människa skulle få ett eget rum. Denna förmån är fortfarande förbehållen de som vårdas - på våra anstalter. (Eller i vart fall var det så förr.)
Nej, jag tycker att man ska börja med småsaker som att lägga ned ronden! Denna gamla sjukvårdsrit där en grupp människor i vita rockar plötsligt stormar in och berättar för dig hur du mår - inför alla som vill höra på. Och en del andra. Det är då du förväntas ställa frågor om det du legat och funderat på under resten av dygnets 24 timmar, återigen inför de vilt främmande människor du råkar dela sjuksal med.
Tänk dig samma situation i skolan. Ditt barn har haft det jobbigt och nu skall du och din partner få träffa läraren. Men utvecklingssamtalet hålls i klassrummet där en rad andra elever och föräldrar som inte har ett dugg med saken att göra sitter med som åhörare. Eller tänk dig motsvarande samtal på arbetet. Chefen stegar in med sina underhuggare och berättar om dina problem offentligt, i lunchrummet, inför en osorterad samling av dina kollegor. Jag misstänker att vi skulle protestera. Men när vi är sjuka och har frågor om liv och död utsätts vi för just detta! Varför...
Ett annat sätt att förbättra våden är ju att systematiskt prova nya metoder. För i motsats till vad många tror är läkarvetenskapen i hög grad en verksamhet som bygger på "beprövad kunskap". Man prövar sig fram och i slutändan är det vi alla som är försökskaniner.
När det gäller hjärtsjukvården så debatteras till exempel de så kallade stentarna livligt för ögonblicket. Så det var efter en kort diskussion på operationsbordet som det bestämdes att jag skulle få just en sådan stent insatt. Allt i bästa samförstånd mellan läkare och patient. Men döm om min förvåning när jag i samma sekund som jag rullades ut från operationen ombads underteckna ett tre sidor långt dokument!
Jag vet inte hur det är med er, men om det är något som livet lärt mig så är det att läsa igenom papper innan man skriver under det. Och jag får väl erkänna att jag känt mig mera beslutsfähig än just då, liggandes på rygg efter att ha genomgått hjärtröntgen med ballongsprängning. Om det skall gå att bedriva den för landet och för oss patienter så livsviktiga medicinska forskningen måste man nog hitta något annat sätt att inhämta ett godkännande för att delta i en
studie än just detta! Nå, naturligtvis skrev jag på. Man är ju svensk.
Kanske är det också typiskt svenskt att lita på att Göran Hägglund verkligen skall ta tag i frågan om olycksfallen inom sjukvården, precis som han nu lovat. Att det skall gå att anmäla missgrepp anonymt till Socialstyrelsen. Och detta är ingen petitess, enligt beräkningar kan det alltså handla om 3000 döda eller allvarligt skadade varje år i Sverige!
Och oavsett vem som blir vårdgivare måste man börja försöka se hela människan, inte bara en rad mer eller mindre intressanta mätvärden och symptom. Den dagen den traditionella medicinen lyckas med det kommer folk kanske att vara mer benägna att lägga lite mera pengar på sjukvård och lite mindre på overksamma naturmedel. Den som överlever får se!