I den stora kopplerihärvan vid två massagesalonger i Uppsala misstänks en kvinna för att ha utnyttjat sina anställda till att utföra sexuella tjänster. Hon ska ha gett dem en usel grundlön, 4 000 kronor, varför de har känt sig tvungna att dryga ut med extratjänster. Även om inget verkligt tvång förekommit handlar det om en hänsynslös rovdrift av unga thailändska kvinnor.
Ändå har ett brott kommit i skymundan i rapporteringen. Nämligen själva sexköpen. Åklagaren beräknar att sexuella tjänster sålts vid mer än 2 400 tillfällen på salongerna. Ett okänt antal män, företrädesvis från Uppsala får man anta, har alltså vid flera tusen tillfällen utnyttjat unga kvinnor för sex. Det är en massbrottslighet som måste sakna motstycke i staden, om man undantar trafikbrott. Man kan i nästa steg undra om alla dessa män faktiskt är medvetna om vad de gjort, om de ser sig som brottslingar?
En slagning på ”thaimassage” på internet och man kommer snart i kontakt med begreppet ”happy ending”, lyckligt slut. Det har förekommit i fler liknande härvor, bland annat i Örebro, och en undersökning av Sydsvenskan för tre år sedan visade att var femte massagesalong erbjöd tjänsten redan via telefon. Det ”lyckliga slutet” innebär alltså att massagen övergår i onani.
Och många män verkar tycka att detta är okej, att döma av kommentarerna på nätet. Man ser det inte ens som riktig prostitution, möjligen en slags halvvariant där man själv blir mindre belastad och kvinnan mindre utnyttjad. På något vis är det så.
När sexköpslagen infördes visste man att det skulle bli svårt med bevisföringen, om man inte tas på bar gärning. Förhoppningen var snarare en normerande effekt. Det har uppenbarligen inte fungerat här. Nej, svenska man, den unga kvinna som ler flörtigt mot dig vill inte hellre ha handen på ditt kön än att försörja sig hemma i sin thailändska by. Ditt utnyttjande av henne är både moraliskt förkastligt och ett brott mot svensk lag. Om denna skeva människosyn försvinner, försvinner också koppleriet.