Se upp för bromsen!
LEDARE. Överskottet i pensionssystemet krymper. Det är en tydlig signal om växande problem i svensk samhällsekonomi. Sysselsättningen är för låg, antalet unga förtidspensionärer ökar kraftigt. Ungdomen kommer in allt senare på arbetsmarknaden. Det politiska systemet har all anledning att skärpa sig.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Det finns inget utrymme för glädjekalkyler. Systemet kan bara betala ut de pengar som tjänats in och finns. Det är slut med de lättsinnets glada dagar då betalningen av notan med en magnifik gest kunde skyfflas över på framtida generationer. Dagens pensionssystem är med andra ord inte alls lika glamouröst som sin föregångare, ATP-systemet. I gengäld är det så mycket stabilare, anpassat för att tåla ekonomiska påfrestningar.
NU INLÖPER det relativt obehagliga beskedet att överskottet i pensionssystemet krymper. Förra året översteg tillgångarna skulderna med i sammanhanget futtiga nio miljarder kronor, en som det förefaller tämligen brutal försämring med 49 miljarder kronor.
Detta innebär att balanstalet i pensionssystemet minskar. När balanstalet är ett ligger systemet i balans. När tillgångarna överstiget skulderna ligger balanstalet över ett. När skulderna överstiger tillgångarna hamnar balanstalet under ett.
Då slås den så kallade bromsen till. Därav följer inte att pensionerna blir mindre. Däremot innebär det att de växer långsammare, fram till dess att det blir balans och överskott i systemet igen.
EN DEL av förklaringen till förändringen är att Försäkringskassan fått in bättre prognosdata för sina beräkningar, och det är bara att välkomna
Andra förklaringar är betydligt allvarligare. Pensionssystemets tillgångar utgörs av de pengar som betalas in i systemet. Ju fler människor som arbetar och ju bättre de tjänar, desto större inkomster för pensionssystemet.
Det räcker alltså inte med god tillväxt, som vi onekligen kan glädja oss å¨t för närvarande. Därutöver behöver sysselsättningen öka.
Det behöver föras en politik som uppmuntrar företagande och entreprenörskap så att många nya jobb kan skapas. På den fronten sker mycket litet, bortsett från den parad av pratministrar som i tio års tid försökt att dränka problemet i retorik. I ord hyllas företagarna, i handling händer nästan ingenting.
Vad vi ser är en miljon människor som lever i bidragsberoende. Ökande medelålder och växande tryck på vården. Allt senare inträde för ungdomen på arbetsmarknaden — och nu också kraftigt ökat antal förtidspensionärer bland 50- och 60- talisterna.
Perspektivet är inte muntert. Det politiska systemet måste skärpa sig.