Almedalsveckan i Visby brukar alltid innehålla ett eller par politiska utspel som ger avtryck och formar resten av den annars rätt sömniga sommardebatten, särskilt så under ett valår som detta. Men närmast totala politiska kapitulationer står inte på dagordningen. Förutom i går då.
Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har enats om (delar av) skolpolitiken. Och den här gången är det en överenskommelse som heter duga. De tre partierna är överens om att införa betyg från sjunde klass och skriftliga omdömen från första klass. Trots att detta är en stor omsvängning, såg Mona Sahlin, Peter Eriksson och Lars Ohly inte särskilt segervissa ut under gårdagens pressträff och de lät heller inte så övertygade. Både Ohly och Eriksson var tydliga med att detta egentligen inte var någonting som de ville genomföra.
Och varför skulle de egentligen vara nöjda, alla tre är ju förlorare på uppgörelsen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet tvingas släppa sitt betygsmotstånd samtidigt som Socialdemokraterna inte får igenom betyg redan från årskurs sex. Den stora vinnaren när oppositionen äntligen enas i viktiga skolpolitiska frågor är Folkpartiets Jan Björklund. Som helhet är den rödgröna omsvängningen ingenting annat än den slutgiltiga kapitulationen inför Björklunds och hela Alliansens skolpolitik.
När Jan Björklund började driva sin skolpolitiska linje under 90-talet var motståndet mot hans åsikter stort, också i de egna leden. Men genom en stor envishet och en, med facit i hand, formidabel förmåga att uppnå resultat har han, först som skolborgarråd i Stockholm och därefter som utbildningsminister, steg för vänt debatten och ritat om den skolpolitiska kartan. Gårdagens röda omsvängning måste betraktas som det slutgiltiga beviset för att Björklund har lyckats. Först accepterade oppositionen Jan Björklunds problembild, nu löper man linan ut och anammar även hans lösningar.
För även om oppositionen gör sitt bästa för att förmedla bilden av två radikalt olika skolpolitiska lösningar, lurar det ingen. I betygsfrågan består hela skillnaden i om betygen ska sättas från årskurs sex eller sju. Och vad de skriftliga omdömena beträffar handlar det om rena hårklyverierna. Vad är det egentligen för skillnader på omdömen och betygsliknande omdömen för att tydligt visa hur eleven ligger till i förhållande till målen?
Dessutom gör oppositionen helt om och erkänner att de svenska elevernas resultat har försämrats och att tidigare betyg är ett av flera sätt att vända denna utveckling. Och som av bara farten ger man upp motståndet mot resten av regeringens skolpolitik. De ”stora skolreformernas effekter” ska analyseras, men nyordningarna ska inte avskaffas.
Gårdagens omsvängning var kanske oundviklig, men frågan är om den påverkar valet. Om nu oppositionen ger Björklund rätt vad ska hindra väljarna från att göra samma sak? Det är ju han som har vunnit.