Selektivt seende
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Att näringsministern uttrycker oro över dessa tendenser är glädjande eftersom det visar att han alltjämt verkar i den socialdemokratiska tradition där frihandel står högt i kurs.
Detta framkom under fredagsmorgonen när näringsministern talade på ett möte arrangerat av Studieförbundet Näringsliv och Samhälle i Uppsala.
Däremot finns det anledning att känna oro över att Thomas Östros är så glad. Han och regeringen tycker nämligen att Sverige är på rätt väg när det gäller saker som tillväxt, företagande och sysselsättning. Tillväxten är skyhög, myser ministern. Och han påstår att sysselsättningen har ökat med 300 000 personer det senaste decenniet, de allra flesta i privat sektor.
Verkligen? Påståendet för tankarna till Mark Twains yttrande att det finns lögn, förbannad lögn — och statistik. Näringsministern har naturligtvis rätt i att Sverige är mitt uppe i en högkonjunktur. Det, i kombination med produktionsökningar i industrin det senaste decenniet, gör tillväxten hög, vilket naturligtvis är glädjande. Men sysselsättningen tillhör Sveriges sorgebarn, till den så kallade arbetarregeringens stora förtret.
Sveriges officiella statistik över sysselsättning finns hos Statistiska centralbyrån (SCB). Thomas Östros har förmodligen klickat sig fram till den kolumn som visar antalet anställda i privat sektor under det värsta krisåret, 1993, och jämfört med hur det ser ut i dag. Han har därmed inte brytt sig om att titta i den kolumn som visar att befolkningen under samma period också ökat med 300 000 människor. Bra att dessa personer verkar ha fått jobb. Mindre bra, för att tala med små bokstäver, att inte sysselsättningen i privat sektor i Sverige är bättre under brinnande högkonjunktur än under djupaste depression.
Drar man ut perspektivet blir den svarta bilden om möjligt ännu mörkare. På trettio år har Sveriges befolkning ökat med nästan en miljon människor, medan antalet anställda i privat sektor ökat med måttliga 17 800 personer. Låter näringsministern ögonen vandra ner till fotnoterna i SCB:s statistik får han dessutom reda på att anställda i Svenska kyrkan och gamla statliga affärsverk som SJ har flyttats från kolumnen offentlig sektor till kolumnen privat sektor, vilket gör jämförelsen orättvis — till Thomas
Östros fördel.
Att regeringen väljer att bluffa och bortförklara detta misslyckande är måhända inte förvånande med tanke på höstens val, men det är likväl allvarligt.
Inte heller den positiva bilden av nyföretagandet klarar en närmare granskning. Visst har nyföretagandet i landet ökat något, men det har skett från en mycket låg nivå. Och Sverige hamnar alltjämt i botten jämfört med andra länder.
När Svenskt näringsliv i förrgår presenterade ett program för ökat företagande, med förhoppningen om en halv miljon jobb — riktiga jobb i den riktiga privata sektorn — valde Thomas Östros att gå till attack. En och annan sak kan säkert förbättras, tycker han nog, men i stort fungerar det bra redan i dag.
Men nog är det avslöjande när socialdemokraternas bundsförvant, LO-ekonomen Dan Andersson, säger att det "räcker med 300 000 jobb för att klara välfärden". Borta är tanken om att varje frisk människa ska ha möjlighet — och skyldighet — att försörja sig själv. I LO:s och socialdemokraternas värld är det inte för att stärka individen och landet som jobben behövs, utan för att klara systemen.
Fram tonar bilden av en rörelse med attitydproblem och bristande verklighetsförankring. Att den säger sig vilja fortsätta vandra på den inslagna stigen är stötande.