Serbien i nålsögat
Det blev illa nog även om det kunde ha gått ännu värre. Så kan man summariskt sammanfatta det preliminära resultatet av söndagens val i Serbien som blev ett missnöjesval och en, dock inte tillräckligt stor, seger för de nationalistiska partierna.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Till det negativa hör att det s k radikala partiet, SRS, under ledning av den för krigsförbrytelser misstänkte och i Haag häktade Vojislav Seselj, tredubblade sitt väljarstöd och blev störst i parlamentet. Socialistpartiet, under den likaledes i Haag förvarade förre presidenten Slobodan Milosevic, höll ställningarna med sina sju procent.
Dessa bägge partier har haft en tacksam sits i valrörelsen. Det fanns mycket missnöje att exploatera med hjälp av ohämmad populism och skamlös demagogi. För Serbien som för andra tidigare kommunistländer är vandringen på den smala vägen från diktatur och planekonomi till demokrati och marknadsekonomi både tung och törnbeströdd.
EN DEL AV KRITIKEN mot den tidigare, och troligen också kommande regeringen är säkert berättigad. Korruptionen är ett stort problem i övergångsländerna, även i Serbien. Den tidigare regeringen tvingades avgå på grund av inre stridigheter. Säkert har den också gjort sig skyldig till missgrepp; det torde vara närmast oundvikligt i Serbiens svåra situation.
Andra inslag i kritiken skjuter snarast över målet. Att på bara några år få till stånd en kraftig och allmän ekonomisk standardhöjning är knappast möjligt för ett land med Serbiens utgångsläge. Ändå hävdar trovärdiga utländska bedömare att viktiga steg tagits i den riktningen.
MED OMKRING 103 platser av 250 i det nya parlamentet kan nationalistpartierna inte bilda regering av egen kraft. Och de reformistiska partierna tycks vara fullt medvetna om att samarbete med nationalisterna är liktydigt med politiskt självmord och stopp för varje möjlighet till internationellt samarbete.
Därför kommer det radikala partiets försök att locka över det största reformistpartiet DSS (Demokratiska partiet) under förre presidenten Vojislav Kostunicas ledning med största sannolikhet att misslyckas.
Reformistpartierna måste anstränga sig för att enas igen, samtidigt som nationalisternas framgång minskar deras politiska utrymme. Det nålsögat blir svårt att ta sig igenom.