Sidsteppad
"Det har vi inte för avsikt att göra." I normala fall skulle ett sådant uttalande från ett statsråd - i detta fall socialminister Berit Andnor - inte föranleda någon att höja på ögonbrynen. Det finns mängder av saker regeringen av olika anledningar inte vill eller kan göra.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Läs det igen. Riksdagen — inte regeringen — är folkets främsta företrädare. Det är riksdagen — inte regeringen — som är den beslutande och lagstiftande församlingen. Regeringen beskrivs i demokratier över hela världen som den verkställande makten, ingenting annat. Det är mot den bakgrunden Berit Andnors uttalande ska ses. Hon och hennes socialdemokratiska regeringskolleger är naturligtvis inte omedvetna om principerna för vårt styrelseskick — men väljer medvetet att ignorera dem.
Anledningen till att socialministern struntar i riksdagen är naturligtvis att hon ogillar beslutet, som är fattat av en majoritet bestående av de fyra borgerliga partierna plus miljöpartiet. Riksdagen kräver en bred parlamentarisk utredning om hur socialförsäkringarna ska utformas i framtiden.
Socialministern tycker att det räcker att en före detta socialförsäkringsminister, Anna Hedborg (s), själv ser över systemen. Till saken hör att det inte på något sätt är första gången som en minister i Göran Perssons regering struntar i riksdagens beslut, eller med olika metoder förhalar eller kringgår det.
Förra våren krävde en majoritet i riksdagen, återigen bestående av de fyra borgerliga partierna plus miljöpartiet, en utredning om hur socialförsäkringar, sociala förmåner och arbetsrätt ska utformas så att Sverige kan öppnas för arbetskraftsinvandring. Arbetslivsminister Hans Karlsson svarade — ett halvår senare — att behovet av arbetskraftsinvandring först skulle utredas. Detta trots att riksdagen uttryckligen slagit fast att ett sådant behov fanns. Det dröjde ett år innan regeringen till slut gjorde som riksdagen ville.
För tre år sedan fattade riksdagens socialförsäkringsutskott enhälligt beslut om att Utlänningsnämnden skulle läggas ned senast 2003. Regeringen hann avverka två migrationsministrar innan Barbro Holmberg tidigare i år startade den process som ska leda till att Utlänningsnämnden avskaffas år 2006 — tre år senare än riksdagen föreskrev.
Reklamskattens avskaffande, formerna för kommunala folkomröstningar och redovisning av partibidrag är ytterligare exempel på hur regeringen inte verkställer riksdagens beslut. Tycker socialdemokraterna verkligen att detta är demokratiskt acceptabelt?