Båda scenarierna är tänkbara — partiets affärsidé är ju att spela på EU-motståndet och EU-kritiska väljare finns ju både hos socialdemokraterna och hos de borgerliga, i första hand hos centern och kristdemokraterna.
Men det verkliga problemet med Junilistan är ett helt annat. Den brutala sanningen är att partiet redan genom sin definition är omöjligt som regeringsparti eller som del i en koalition som tar ansvar
för en sammanhängande politik. Om alla partier betedde sig som Junilistan eller om Junilistan skulle få egen majoritet i riksdagen skulle parlamentarismen bryta samman.
Varför det? Jo, av det uppenbara skälet att Junilistan bara kommer att vara ett samlingsnamn för kandidater med högst skiftande politisk identitet. Listan ska toppas av Nils Lundgren som onekligen tycker det ena och det andra i olika frågor. Men
andra kandidater ska få driva valkampanj på att tycka helt annorlunda.
Väljs partiet in i riksdagen kommer Nils Lundgrens röstning i olika sakfrågor möjligen att kunna förutsägas, men inte hela partiets. Tvärtom — man gör en poäng av att tillämpa "fri röstning" i en rad centrala politiska frågor.
Det mest uppenbara exemplet är kärnkraften. Lundgren förefaller tycka att vi behöver ha kvar kärnkraftverken, kanske också bygga fler. Men samtidigt är kärnkraften ett av de områden som redan i måndags nämndes som exempel på frågor där fri röstning skulle tillämpas. En annan fråga var utrikespolitiken — exemplifierad av synen på USA och kriget i Irak.
Parlamentarismen innebär att det parti eller den grupp av partier som kan få riksdagens stöd för sin politik bildar regering. Förlorar regeringen sin majoritet går regeringsuppdraget vidare till något annat parti eller någon annan partigrupp.
Allt bygger på att partierna har en politik som i stora drag kan förutsägas. Men Junilistans riksdagsledamöter kan komma att rösta hur som helst i den ena sakfrågan efter den andra. I klartext betyder det att man överlåter ansvaret för att politiken ska hänga ihop på de andra partierna. Det är inte ett beteende som bör belönas.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör
Politisk chefredaktör