Har folkpartiets partisekreterare Johan Jacobsson försökt utöva påtryckningar mot en chefredaktör att skriva eller inte skriva på ett visst sätt i frågan om Carlshamres ställning? Dessvärre är svaret uppenbarligen ja.
Per Dahl, politisk chefredaktör på Barometern (m) har i sin tidning redogjort för ett förlopp där han själv sände ett mejl till Maria Carlshamre och bifogade texten till en ledare som skulle införas några dagar senare. Mejlet gick i kraft av Europaparlamentets rutiner också till någon eller några politiska assistenter. På ett eller annat sätt hamnade det också på Johan Jacobssons bord — Jacobsson ringde nämligen upp Per Dahl för att meddela olika förslag till "korrigeringar" av ledartexten innan denna hade gått i tryck.
Det framgår av Per Dahls ledare i Barometern att han först hade svårt att tro att det verkligen var en partisekreterare som ringde. Samtalet blev också kort och några ändringar i texten gjordes naturligtvis inte. Hade alltsammans varit påhittat så hade Johan Jacobsson kunnat dementera i det korta inlägg han själv gjorde i Expressen i tisdags. Men någon dementi har inte synts till. Per Dahls beskrivning är alltså korrekt.
I denna härva finns, som förre TU-ordföranden Hans Schöier skrev i Expressen i går, ett par mindre frågor och en stor. Till de mindre hör rimligen frågan hur mejlet till Carlshamre alls kom till Jacobssons kännedom. Det kan ha berott på slumpen, på att någon trott att Jacobsson inte skulle missbruka informationen eller på dåligt omdöme eller svagt civilkurage. Tanken att politikers mejlkorrespondens rutinmässigt följs eller granskas av partikansliet går inte att tänka — inte i en demokratisk miljö. Riksdagens förvaltningskontor brukar vid behov och i kärva ordalag påminna om ledamöternas självklara rätt att ha brev och mejlkontakt med allmänheten utan att utomstående ska kunna läsa vad som skrivs.
Den stora frågan är hur Jacobsson över huvud taget kan ha kommit på tanken att försöka påverka en tidning att ändra innehållet i en ledare. Vilken föreställning om pressens roll i ett demokratiskt samhälle har den som ringer upp chefredaktören för att försöka få tidningen att skriva eller inte skriva på ett visst sätt? Och vilken föreställning om politiska partiers roll har en partisekreterare som använder sin ställning på detta sätt?
Kanske tycker en del att Maria Carlshamre är en problematisk person att ha med i parlamentsgrupp. Det hör i så fall inte hit. Säkert är Johan Jacobsson angelägen om att folkpartiets inställning till Carlshamres framtid som ledamot av Europaparlamentet ska bli känd. Inte heller det hör hit. Oavsett vilket parti det handlar om så är det ett allvarligt övertramp om en partisekreterare försöker förmå fria tidningar att skriva något annat än det som de själva anser motiverat att skriva. I folkpartiet, vars historia intimt hänger samman med kampen för yttrande- och tryckfrihet, borde det vara omöjligt.
Håkan Holmberg
Politisk chefredaktör
Politisk chefredaktör